Gott nytt år!

Jag, Göran och Tjejen vill tacka er underbara läsare för att ni orkar och vill följa oss på våran resa, och önska er ett rikigt gott nytt år!
I år firar Göran och matte nyår separat, då matte är med sin mamma hos sin systers familj och firar in det nya året :)

Mattes nyårslöfte är att rida bättre.  Vad har ni för nyårslöften och mål med det nya året?

Puss och kram!

Hästbyte

Idag var ju dagen då jag och "S" från stallet skulle byta hästar. Eller ja, jag trodde att hon bara skulle rida Göran åt mig, men samtidigt som hon skulle göra det så fick jag låna hennes fina vita dam att åka runt på. Banan var just idag stenhård pga av ett par ynka minusgrader, så det gick bara att skritta. Typiskt. Men det fick ju gå ändå.

 Den vita damen var otroligt fin att rida. Mjuk och lätt i munnen och man behövde inte sitta och "tjata" på henne hela tiden medans man red. Det är precis sån jag vill att Göran ska bli när han är färdigutbildad. Det blir sån bekväm ridning då :)

Jag och vita damen lullade mest runt på raka linjer och på diagonalerna, vi gjorde skänkelvikningar och öppnor, och det var jättehärligt att få rida lite läromästare och bara sitta och känna efter hur hästen rörde sig när rörelserna var rätt utförda och i balans. Dessutom var det jäääääättelängesen jag red "vanlig ridhäst", så det var extra roligt :)
 

När "S" och Göran lärt känna varandra lite under framskrittningen, samt efter lite justerande av kapsonen, så kom de överens riktigt bra och Göran såg jättefin ut. "S" släppte tyglarna till bettet helt efter en stund och red enbart på kapsonen, då hon tyckte han fungerade bäst då.
De jobbade lite på volt med att få in det inre bakbenet under kroppen och att han skulle bära sig.

Jag kunde titta lite på dem emellanåt, och det var så häftigt att se när Göran slappnade av och bar sig stadigt på bakdelen. Då fick han upp framdelen och skritten blev stor och riktigt luftig! Min lille skrutt! "S" och en annan tjej från stallet som också kom upp och tittade tyckte att vi skulle följa med dem på derad AR-träningar, så vi får väl se om vi packar in oss i en åklåda och ger oss iväg.
"S" trodde att det kunde hjäpa honom med bärigheten, och så gav hon mig några riktigt bra tips som jag ska tänka på nästa gång jag rider. 

 Det är alltid roligt (och nyttigt!) att se när andra rider ens häst, då man från marken kan se och upptäcka så mycket mer än när man sitter på ryggen. "S" är en väldigt duktig ryttare och jag vet att både jag och Göran kan lära oss en hel del av henne, så jag hoppas att jag kan lyckas tjata hål i huvudet på henne fler gånger så att hon sitter upp på bebisen igen ;)

Sen är det enormt roligt när personen som sitter upp ser potentialen hos hästen som individ, och inte dömer den efter rasen. Göran har idag fått massor med beröm och mattes hjärta spricker nästan av stolthet!

Titta så fina de är! (Ni får ursäkta den lite halvtaskiga kvalitéten)
På bilderna kan ni också ana Görans enorma skritt.. Tänk när han får lite mer styrka och orkar hålla sin luftiga skritt. Mums! 
 

 
Nöjd kille efter dagens jobb :)

Puss och kram!

Nakenfis!

Idag blev en tidig dag i stallet. Kom dit runt halv åtta och satte direkt igång med fixet i stallet, fixa maten osv. När jallt var klart så var det dags för Göran att komma in och bli klippt. Matte har dragit på det lite för länge nu, och han har de senaste veckorna sett ut som ett troll med päls mest överallt. Dessutom har han blivit väldigt svettig när vi motionerat, mest för att det är så varmt ute fortfarande.

Så det var bara att plocka fram klippmaskinen och köra på! De som användt den innan matte hade dock gjort slut på i princip all olja till maskinen, men efter en stunds huvudkliande och lite kreativitet så kunde matte lösa det så pass att det gick att få ut några droppar som kunde hålla maskinen igång, smord och ganska nöjd genom hela klippningen.

Göran är redan klippt två gånger den här hösten/vintern, sedan sent i oktober ungefär. Matte har envisats med att köra på filtklippning för att slippa krångla med ländtäcken så mycket, och för att han alltid ska kunna hålla sig varm om ryggen och rumpan. Men när matte nu skulle klippa så kom kanten på "rygglappen" bara längre och längre bak, och blev mindre och mindre, så till slut lackade matte ur ordentligt och då rök all päls. Och mycket mer än vi planerat från början.

När matte sedan skulle snygga till linjerna bakom öronen så tyckte Göran att det var så skönt att han försökte klia sig mot klippmaskinen. Detta resulterade i att matte slant lite, ner på ganachen, och då rök pälsen i halva ansiktet med. Vi hade inte alls planerat att han skulle klippas i ansiktet, men vad ska man göra när han har en fet ruta på ena kinden liksom? Linjen i aniktet är ju absolut inte den snyggaste matte gjort i sitt liv, men för att vara första gången så kanske den ändå är het ok. Eller nja.  

Förutom detta så ser klippningen på bakbenen också ut som skit, då linjen kom alldeles för långt ner. Han ser lite ut som en pudel där, men då hade matte tappat tålamodet helt, så det får vara så nu. Känner vi honom rätt så har han ändå odlat ny björnpäls om ca två veckor.

 

 Titta på det här ansiktet! TITTA PÅ DET!
Är inte detta det vackraste ni sett? (Inte klippningen då..)
Så roligt att han fick en helt annan form på ansiktet när skägget rök. Mums, snygging!

 Vi måste ändå säga att för att vara klippt två gånger innan, så var det imponerande mängder päls som åkte ner på golvet idag.. Tjock som bara den, och mycket! 

Jag har sagt det förut, men kan inte säga det nog. Jag är så otroligt tacksam över att jag fått en sån snäll häst. Idag var jag helt själv i stallet när jag klippte honom, och tog bara hjälp av en tjej när jag behövde klippa i "armhålorna" fram. Annars hade jag ingen hjälp alls. Men det behövdes inte heller.
Han har stått som ett ljus under de 1,5 timmar det tog att klippa, och han har till och med sovit lite emellanåt.
Och vart var det skönaste stället att bli klippt? Jo, i ansiktet. Han som aldrig är klippt i ansiktet innan! Och sa ingenting! Han är helt otrolig, den här hästen, finner sig i allt. Vad som helst. Och han är bara 4 år. Mattehjärtat är så stolt att det nästan spricker!

Efter klippningen stack vi ut i skogen och busade. Matte hade planerat trav i backe, men Göran ville galoppera, så det fick han väl då. Matte bromsade ungefär de tre första sprången, sen fick Göran långa tyglar och fick springa så fort han ville. Och vilken nöjd häst matte fick! Han frustade högt och bara dundrade fram med öronen spetsade. Vi kan säga att det gick lite fort där ett tag. Så kan vi säga.

När vi sedan skulle skritta hem, lyckades vi väldigt smidigt att finta en vattenpöl. Höger-vänster-höger-hopp! Och matte fick typ tre grankvistar i ansiktet. Göran var mycket nöjd.
Ungefär såhär har vi det just nu. Göran är hur glad som helst och busig, och matte skrattar mest över allt han hittar på. Sånt här gillar vi!

Puss och kram!

Inte alltid som planerat

Eftersom vi spårade ur aningen igår, så tänkte matte att vi skulle försöka komma in på spåret "sansad" igen, genom att försöka träna galoppfattningar på banan idag. Det var en alldeles lysande plan, tills vi kom upp till banan. Tyvärr visade det sig att den just idag var mer simbassäng än ridbana, men skam den som ger sig - vi körde på lite skrittjobb istället.

Även idag hade vi lånat kapsonen, och även om känslan idag inte var fullt lika bra som sist, så kändes han överlag mycket lugnare och mer lyhörd. Vi tränade mycket på halvhalter och ställning/böjning idag, både på böjt och på rakt spår. Det märks tydligt att han blivit starkare i sina sidor den senaste tiden, vilket är otroligt roligt. Han bär sig bättre på böjt spår, matte behöver inte sitta och hålla upp honom med innerskänkeln, samt att det nu även går att ställa både inåt och utåt på rakt spår utan att han vinglar.

Formen och mjukheten i nacken var även den bra idag och han kändes mjuk och elastisk genom hela passet. Kapsonen hjälper honom att komma lite mer "nedåt" med näsan (utan att den blir tvingande) och ta i mer i de övningar där han tycker att det blir jobbigt och gärna vill slänga upp huvudet. Detta gör att han överlag känns mer stabil mellan hjälperna, vilket i sin tur gör att han jobbar bättre.
Vi provade på att jogga lite, men underlaget med allt vatten på blev lite tungt, så vi gav oss efter ca ett halvt varv.

Väl inne i stallet igen lyckades matte äntligen lyckats tjata hål i huvudet på en stackars tjej som nu gått med på att sitta upp och känna på Göran och förhoppningsvis komma med lite tips och tricks till matte. Det blir på måndag, och det ser vi fram emot! Massor!

Puss och kram!

Vem fan är det som kör egentligen?

Igår vilade Göran, därför tänkte matte att idag var en bra dag att ute i skogen försöka oss på några galoppfattningar. Matte resonerade som sådant: att Göran idag kanske fortfarande skulle vara lite sansad efter gårdagsens semester och därför skulle vi kunna träna på galoppfattningar i ett sansat tempo.

Nej. Sådant var inte fallet. Inte alls. Inte på långa vägar.
 Vi inledde våran tur med att bli spektakulärt rädda för en barnvagn, en trädrot och en vägkorsning. Sen var det ganska kört att försöka hålla sig på spåret "sansad". 

 Vi kunde göra ca en halv fattning, vilken resulterade i ett ordentlig bocksprång, följd av "hej då, nu draaaaaar jaaaaag!" och full fräs framåt. Matte, som inte hade mycket till broms att tala om, fick så vackert bara hålla i sig och följa med. Det planerade dressyrpasset i skogen blev snabbt omplanerat till ett lättare galopp-intervallpass istället. De tre första intervallerna gick bra, men i den fjärde och sista intervallen bestämde sig Göran för att det var fullständigt onödigt att bromsa, och därför så var det ingenting han tänkte göra. Matte fick gräla med de stora bokstäverna, och sen fick inte Göran galoppera mer.

Efter detta så skrittade vi hem, och på hemvägen så passade vi på att bli rädda för ett träd som ramlat över vägen (som vi gått över innan..), en sten och en vattenpöl. Matte var vid det här laget lika delar full i skratt som trött på spektaklet, samt övertygad om att någon måste ha bytt ut hennes häst.
Det är en sån jäkla tur för Göran att han är så söt att man inte kan bli arg på honom. Eller rädd för honom. Man skrattar mest eller tar sig för pannan och suckar. ;)
Men han hade roligt i alla fall, vi får se det så.

Snäll, oskyldig och ganska svettig i stallgången väl hemma.
Någon som känner igen den här busponnyn, för det gör då inte jag ;)

Puss och kram!

Biffen

Ska vi ta det som ett ganska säkert tecken på att Göran vuxit lite när täcket han hade med sig när vi köpte honom, och som han hade på sig hela förra vintervåren har blivit aaaaningen litet?
Gullrumpan <3

Kapson-hest!

 Idag fick vi låna en kapson av en tjej som har sina hästa på lösdriften på gården där vi står uppstallade. Jag, som är otroligt konservativ i och kring min ridning har hittills varit väldigt skeptisk till allt som inte ingår i "klassisk engelsk" utrustning. Därför är att rida med kapson ett enormt steg ut ur min "comfortzone". 

Men det var väldigt spännande, måste jag säga och jag är extremt positivt överraskad! Upplevde överlag att jag fick en väldigt stadig kontakt i tyglarna, utan släng med huvudet och utan att han försökte maska och komma undan arbete, samt att han lite bättre förstod vad det var jag ville och menade. Det enda minuset idag är att det är skitsvårt att rida med två tyglar ;)

Vi var på banan idag och tränade i vanlig ordning lite skrittarbete och stretching, men sedan gjorde vi även en del travjobb och mot slutet även nedsuttet travjobb. Skänkelvikningarna sitter som en smäck i skritten idag, och jag kan inte vara nöjdare! Dessutom verkade han inte bry sig det minsta om när jag satte mig ner i traven. Han jobbade på som vanligt och bibehöll samma takt och tempo, men öronen spetsade. On top of everything har vi nu även jobbat upp en bra grundstyrka i traven där han bär sig fint och orkar hålla balansen hela tiden. Åh, mitt lilla hjärta! <3

Kapsonen kommer vi definitift att låna fler gånger, och det lär väl säkert sluta med att vi får köpa oss en egen ;)

 

Ett plus i kanten var ju även att han blev att se väldigt stilig ut med kapsonen på ;)

Puss och kram!

Kvällen

  

 
Alla hästarna inne, ombytta till pyjamas och fodrade.
Sämre än så här kan man ha det <3

Julaftooooon!

Vaknade imorse med noll julkänsla, men en väldig myskänsla. Idag ska jag spendera dagen i mina julröda ridbyxor och mysa i stallet x 2.

Nu har jag nyss kommit hem från stallet efter att ha varit uppe och mockat, fixat mat, myst och ridit.

Julfin, dagen till ära.

Idag bara busade vi loss. Trotsade det gråa vädret och regnet och stack ut i skogen barbacka för att galoppera. Matte hade inte ens skoning på ridbyxorna! Här lever vi farligt.
Vi traskade glatt ut o skogen med öronen spetsade framåt, kom fram till våran backe där Göran vanligtvis får springa fritt, och han bara fullständigt exploderade. Så jäkla fort som det gick idag var det längesedan vi sprang, och längden på galoppsprången var inte att leka med. Han har en stor galopp vanligtvis, men idag var det någonting alldeles extra. Han höll bara på att tappa sin matte 3 gånger.

När backen tagit slut kom vi fram till en kortare raksträcka, där jag tog ner honom i trav och lät honom lulla på i joggtempo. Detta är första gången jag sitter ner på Göran i trav (jag hade inte direkt så mycket att välja på) och det var minst sagt coolt! Den här hästen upphör aldrig att överraska sin matte. Han blir bara häftigare och häftigare ju mer jag lär känna honom.

När han bestämmer sig för att trava med hela kroppen, sätta lite tryck i rumpan och bara ösa, så rör han sig helt fantastiskt. Han tog i så i traven att när han sköt ifrån med bakbenen så kastade han fram sin matte, så till sist satt matte nästan på manken. Vi har ingen riktig aning om hur det gick till, men häftigt var det. Minst sagt!
Jag är ytterst spänd på att se vad framtiden har att utvisa för den här hästen! :)

Puss och kram!

Dan' före dan'

Idag hade jag och Tjejen sällskap ut i skogen av min "gamla" gymnasielärare och hennes söta lilla raggsocka. Raggsockan var med om en ganska ordentlig krach i hagen för snart 2 månader sedan, och är nu på väg att bli igångsatt igen. Så vem kan då vara bättre som sällskap än ett stort, fnorkigt varmbod som i princip är rädd för sig själv? ;)

Skämt åsido så gick turen faktiskt jättelugnt till och jag red i nya sadeln som är heeelt underbar. När vi sedan kom tillbaka så var Tjejen nöjd och glad. Även hon verkar trivas bra med sadeln, så det känns just nu jättebra alltihopa. Förhoppningsvis kan jag börja jobba henne lite på banan snart igen.

 

Det hade blåst lite under natten, kan man säga. Så jag hittade Tjejen i hagen med typ ett träd i svansen. Det var fint.

 
Efter Tjejen var färdigmotionerad, hon hade fått sin mat och gått ut i hagen igen till pojkvännen så var det idag dags för Göran att få gå upp och jobba lite på banan. Jag använde även den bomlösa sadeln till honom, och även han verkar trivas med den.

 Själva arbetet gick överlag bra. Han var mjuk och böjlig i sidorna och kändes fräsch trots att vi inte varit på banan på ett tag. Vi började i vanlig ordning med framskrittning i serpentinbågar, åttor och volter i olika storlekar, sedan fokuserade vi idag på skänkelvikningarna. De har kännts bättre och bättre mot slutet, men han böjer sig gärna lite för mycket och då speciellt undan höger skänkel. 

Jag försökte idag att inte bara sitta och traggla på hela, långa diagonalerna, utan växlade mellan att rida hela, långa diagonalerna, sedan på diagonalen fram till medellinjen och sedan rakt fram, och mot slutet så provade jag även att rida in på diagonalen och flytta t.ex. undan vä skänskel fram till meddellinjen sedan rakt fram 3-4 steg på medellinjen, för att sedan ställa om och flytta undan hö skänkel ut till staketet igen. Jag tycker att han fungerar bäst i den sistnämnda övningen, då känns det som att han "flyter" mest där och allt känns mer sammanhängande.

 Vi ska fortsätta att fokusera på skänkelvikningarna ett tag till innan vi tar tag i vårat nästa projekt - öppna - ordentligt. Vi har varit och nosat lite på öppnor på långsidorna, men det känns att det är styrkan som saknas i sidorna och därför känns det som att det är en god idé att sätta skänkelvikningarna ordentligt innan vi börjat på nästa övning. Dessutom ska vi under vintern även befästa galopp-hjälperna, så då kanske öppnorna får kliva åt sidan lite mer.

Mitt nyårslöfte för i år är för övrigt att rida bättre. Hittills har jag fegat lite i ridningen, varit ganska mesig och inte riktigt vågat kräva så mycket av honom. Men idag så skärpte jag till mig, satte lite tryck i skritten, satt ordentligt och var noga med mina halvhalter, och vips! Så gick han mycket stadigare än innan. Det blev så sjukt tydligt att det verkligen är mig det hänger på, om jag rider som jag ska - då jobbar han tusen gånger bättre. Låter ju självklart när man säger det sådär rakt upp och ner. Han blir ju trots allt 5 år i vår, så nu är det hög tid att börja ställa krav :)

Kom på att jag glömt visa sadeln. Här är den iaf. Som en soffa att sitta i, älskar den!

Pre-julmys

Idag var det dags för den årliga julfrukosten i stallet. Även fast det var tiiidigt så var det som vanligt jättetrevligt, och hästarna verkade nöjda med att äta sin frukost inne.
I spolspiltan hade de i vanlig ordning ställt upp ett bord med bl.a. gröt, bröd, mjölk och lussekatter på. Jag själv bidrog med "julgodis" i form av nougatkulor inlindade i mandelmassa och doppade i choklad, hemgjorda såklart, och skumtomtar (inte fullt lika hemmagjorda). Det verkade gå hem hos de flesta iaf :)

När sedan en av hästarna plötsligt bestämde sig för att vi fikat länge nog och därmed med buller brak meddelade att han minsann ville gå ut, så bestämde jag mig för att sticka ut och rida på en gång. Som sällskap fick jag två tjejer från stallet med sina ponnyer, och vi bestämde oss för att rida en lite längre sväng.

Trots att vi fick gå både brant nedåt och över diverse rötter och platta, stora stenar så stod vi på benen hela tiden och sadeln åkte inte fram en enda gång (tacka guuuud för gelépadden)! Sedan skulle vi trava upp för backen upp till teletornet, i grupp - vilket för dagen verkade vara jättekonstigt enligt Göran. Trots detta joggade på bra med fint tempo när han väl kommit över att det idag var gruppaktivitet som stod på schemat.
En av ponnisarna som var med blev dock lite väl enusiastisk emellanåt och taktade bakom oss, vilket smittade av sig på Göran så pass att även han taktade och låg på, vilket i sin tur gjorde att matte emellanåt inte hade mycket till broms.

Men ungefär mitt i backen som vi travade i, så fick göran nog av ponnyn som vid det här laget gått upp lite väl i varv och övergått i en ytterst energisk och otroligt kort och fin gallop, precis bakom oss, så då gjorde han någonting som han aldrig gjort innan och som han förmodligen aldrig kommer att göra om igen - han stannade av och bockade. Som en gunghäst. Ding-ding-ding, upp och ner tre gånger och sedan travade han på igen som om inget hänt. Det var inte speciellt högt upp och inte med speciellt stora rörelser heller, men tillräckligt för att matte skulle bli ståendes i någon form av lätt sits och undra vad fan det egentligen var som hände. Sedan kunde jag inte låta bli att skratta. Underbara häst! Detta trodde jag aldrig att jag skulle vara med om. Not in a million years.

När vi kom hem igen var han helt svettig trots att själva turen i sig inte var jättejobbig. Men det är jobbigt att hänga med sportponnysarna, uppenbarligen ;)
En sak som är säker är i alla fall att han lär klippas. Igen. För han ser ut som en björn nu. Igen.
Det blir tredje gången den här hösten/vintern, men så får det väl vara då.

 

Nöjd och något svettig kille efter ridturen :)

Puss och kram!

Fullt ös i regnet

Jaha, 3 dagar kvar till julafton och jag har noll julkänsla. Här är det fortfarande plusgrader, grått och regnigt och inte en snöflinga så långt ögat når. Idag märktes det dessutom ordentligt att det var årets mörkaste dag, redan vid ca 14.30 började mörkret att lägga sig här och det blev bara ännu mer grått och tråkigt.
Men imorgon är det dax för den årliga julfrukosten i stallet, det ser vi fram emot!  Alla bidrar med lite av varje att äta, så ställer vi upp bord i spolspiltan där man får gå och plocka, och sedan sitter vi på höbalar i stallgången och äter, pratar, lyssnar på när hästarna äter, och bara myser. Förra året var det jättemysigt, så vi hoppas på en favorit i repris.

Idag har Göran fått gå för vagn igen. Jag brukar vanligtvis aldrig köra honom två dagar i rad, men nu efter vilan så känns det som att det inte gör någonting. Han älskar ju att gå för vagn och dessutom så  känns det som att han gör av med mer överskottsenergi om han får jobba framför vagn.

Vi körde en längre vända idag än vi gjorde igår, och lade in lite "smygjogg" där det passade. Han fick alltså inte jogga på riktigt i det tempo som han brukar när vi är ute och motionerar, utan han får gå mer i en western-liknande jogg. Jag tycker att den joggen biter bättre på rumpmusklerna och han får koncentrera sig lite mer på takt och tempo. Det är så häftigt att sitta i vagnen när han "smygjoggar" eftersom man ser hur han höjer ryggen och sänker huvudet. Dessutom märks det att det är lite jobbigt för honom, och det är ju bara bra. ;)

Vi har också haft lite mini-julafton idag. Fick hem en ny sadel som min mamma beställt från göteborg, och kunde inte vara mer nöjd! Det är en bomlös Barefoot-sadel modell
"London", som är lite mer åt dressyrhållet i modellen. Jag provred den idag, och det är som att sitta i en soffa, helt underbar! Dock är Barefoot väldigt generösa med längden på stropparna, så vi lär köpa en sadelgjord som är ca 30 cm kortare än den vi använder till min andra dressyrsadel just nu.
Men jag är som sagt supernöjd, och kommer slänga upp en bild här imorgon :)

Tanken är att sadeln ska vara främst till Tjejen, men med en växande unghäst som Göran så är det skönt att veta att även om han växer på sig ännu mer och ni måste bygga om sadeln så har jag ändå alltid någonting att rida i sålänge.
Och Tjejen går ju som tåget under bomlös sadel, så nu kommer även hon att kunna ridas till ordentligt och komma i form innan hon ska skickas iväg på betäckning i vår. :)

Hoppas att ni njuter av sista helgen innan julen, och inte som jag - måste ge er ut i julhetsen och leta sista-minuten-julklappar. ;)
Puss och kram!

Nöjd!

Idag har matte haft fullt upp hela förmiddagen, vilket inneburit att Göran har fick komma ut när det nästan blivit helt mörkt. Det är inte populärt någonstans, så matte väntade sig att det skulle bli lite motigt att ge sig ut i mörka skogen.
Dock behövde ju matte inte oroa sig det minsta över någonting alls, som vanligt. Göran var i pigg och glad, taktade in från hagen och när selen kom fram förstod han direkt var som var på gång.

Vi började med att bli spektakukärt rädda för "spök-stenröset" (två gånger) när vi gick på ängen på väg upp i skogen, men efter det så skötte sig Göran fantastiskt, och höll sig till och med i skritt under hela turen, fast vi gick i travbacken! Matte behövde inte en enda gång prata med de stora bokstäverna! Supernöjd.

Under hela turen jobbade han på bra och höll ett stadigt tempo. Och när vi menar tempo, så menar vi verkligen tempo. Göran har en enorm skritt trots att han bara mäter ca 148cm i manken. Det finns bara två eller tre stycken storhästar i stallet/på gården som kan hålla jämnt tempo med oss när vi är ute och skrittar, och mer än en gång har han skrittat så mycket med hela kroppen att han skjutit matte ur sadeln. Och då är ändå "rid-skritten" lugnare än "kör-skritten".

Men som sagt, matte kan inte vara mer nöjd med hur turen gick. Det finns få saker som känns så bra, som när man sitter i vagnen och ser framför sig hur hästen sänker rumpan, höjer ryggen, tar i ordentligt och bara går på. 

Dessutom känns det så tydligt nu hur fin han har blivit i munnen av att vara ridhäst. Man behöver bara tänka vart man ska, så går han, och allt som oftast ligger han inte på bettet lika mycket nu när vi kör. Jag rider Göran på ett Novabett, som är det mildaste av milda bett som går att hitta just nu och det som vi provat oss fram till att vi trivs bäst på för tillfället. Dock så körs han på vanligt tvådelat travbett. Det är han inte lika tillfreds med, mest för att det rör sig, och det märks t.ex. när vi kör intervaller och han blir lite het, att han springer och gapar lite.

Men han kommer inte att gå på ett delat bett mycket länge till, då jag är i full färd med att hitta ett vanligt rakt körbett till honom. I och med att det ligger still, samt att vi innan vi hittade Novabettet red på rakt tränsbett och han var helt ok tillfreds med det, så tror jag att det skulle passa honom bättre. Det borde inte ta allt för lång tid att hitta i vår närhet, och om inte annat så lär vi snart åka till hästbutiken för att köpa ny mat. Så det löser sig vilket som :)

Nu ska matte ägna sig åt att göra julgodis till förbannelse, ikväll igen, och sedan är det bara att gå och lägga sig och planera rutten inför morgondagens lätta joggingtur med vagn. 

Puss på pussmulen!

Hej i flyttkaoset!

Vi ber om ursäkt för dålig uppdatering och skyller så fint på att vi är lite uppe i ett flyttkaos. Alla våra saker ligger uppe på höskullen och matte har egentligen inte riktigt koll på någonting. Men så kan det vara!

Men jag tänkte i alla fall idag inleda med att klaga lite på vädret, som sig bör när det är 5 dagar kvar till julafton och vädret luktar onödigt mycket oktober. 

Så här såg det ut idag när jag gick till stallet. Ingen snö så långt ögat når, istället växer gräset och det är is lite varstans. Dessutom hade det regnat hela natten till idag och hela morgonen, så isen var inte bara hal utan in i helvete snorhal att gå på. Ursäkta min franska.
Dessutom har det ju varit plusgrader mer än det varit minusgrader den här "vintern" så alla försök att grusa isen är i princip meningslösa, då den vara smälter ner i isen och sen lägger det sig ett nytt lager is ovanpå.
Så hur man än beter sig så ser man ut som Bambi. Tur hästarna har brodd i alla fall.

 

Göran har ju som sagt fått flytta. Igår fick han flytta ca 10-15 meter, från det "lilla stallet" till det "stora stallet". Vi har alltså inte flyttat speciellt långt, men lite skillnader är det ändå.
Istället för 5 hästar i stallet är vi nu 8 hästar och därmed finns det massor med mer att titta på. Göran verkar ta det hela med ro, och verkar tycka att all rörelse inne i stallet är toppen. Dessutom har han nu kompisar på båda sidorna om sig! På sin högra sida har han hagkompisen och på sin vänstra sida har han Damen C, som just för tillfället inte verkar superimponerad över att hon fått ny boxgranne, men Göran tycker nog att hon är ganska snygg ändå.
Typskt brudar att spela svåra liksom.

Natten till idag var fösta natten inne i "stora stallet" och att döma av hur boxen såg när matte kom och skulle mocka, så verkar det ha varit lugnt. Dessutom gick han rätt förbi dörren till "lilla stallet" när han skulle in från hagen, utan att ens titta in, och direkt fram till dörren in till "stora", så vi tar det som ett bra tecken. Han har även visat sig från sin bästa sida och hummar glatt åt alla hästarna som kommer in genom dörren. Jo då, han är inte bara snygg, han är trevlig också. ;)

 

Även idag satte tråkvädret med dimma, 2 ynka plusgrader och smygregn hela dagen krokben för våra planer att sätta igång med motionen. Men imorgon, då jäklar! Då ska vi ut och skritta i vagn. En hel tur! Det ni! Det ser matte spänt fram emot, för det har vi aldrig gjort innan. Vi får väl se hur det går, vem som vinner den diskussionen. ;)

Puss och kram!

Roligt!

 Alltså, med risk för att låta som en tant, men det här med internet är himla roligt! Lade upp en bild på Göran på facebook i en grupp for oss med Varmblods- och kallblodstravare och fick en enorm respons! Så jäkla roligt! Sedan jag lade upp den igår kväll, så har vi hunnit få över 130 likes och flera fina kommentarer av gulliga människor. Så härligt när människor delar med sig av sina fina hästar och supportar varandra, sånt gillar vi! Hästfolk at their finest ;)

Men det som var roligast av allt med gårdagen var att jag blev kontaktad av en kvinna i Boden som äger Görans halvsyster - Lill Kerstin! De har samma pappa och Kerstin är bara 1 år yngre än Göran.
Hon ser verkligen superfin ut och verkar även hon vara en riktig pärla. Det måste ju komma från pappa-generna ;)

Så vad säger ni, är de lika?

 
Bilden har jag lånat från Stall Northernlight's facebook sida. Och ägarna till Lill Kerstin driver även dem en blogg, som ni hittar här.
Jag ser fram emot att följa deras resa nu och i framtiden och önskar dem stort lycka till! :)

Puss och kram!

Är man snygg måste man vara bortskämd.
Så är det bara. Mitt hjärta <3
Ny mys-pyjamas som matte blev helt kär i.
Varm som bara den och väger ingenting! 
Och sitter sjukt bra trots att det råkade bli en storlek för stort.
Matte är minst sagt nöjd.
Puss och kram!

Surhest

Vi kan konstatera att någon är minst sagt missnöjd över att matte inte hade tid att göra annat än att mocka, fixa mat och pussas igår.

Microvila pågår..

Göran hälsar att matte suger och att han har trååååååkiiiiigt!

Ishalka

Bestämde mig för att rasta båda mina stackars odjur idag. Som läget ser ut nu så lutar det tyvärr mest åt att lägga in någon form av micro-vintervila till hästarna om inte vädret bestämmer sig för att bete sig ordentligt. Just nu är det alldeles för halt för att våga ge sig ut i skogen och banan ska vi inte ens tala om. Dessutom regnar det. Hästarna är inte imponerade, och det är inte matte heller.

Men idag stod som sagt ridning på schemat. För Görans del mest för att matte köpt en ny padd som hon ville testa. Matte hoppas att padden ska kunna hålla sadeln på plats lite bättre. Sadeln sitter inte dåligt på nåt sätt, han har massor med plats att växa i den och den trycker inte någonstans, men den har en tendens att åka fram när vi rider nedförsbackar.

Efter mycket nogrannt googlande så konstaterade matte att detta inte verkar vara någonting ovanligt när det kommer till dressyrsadlar. Det har någonting att göra med att sadelgjordsläget sitter längre fram än sadelläget och därför "drar" sadelgjorden fram sadeln. Och nu är vi faktiskt inte smalast i världen för tillfället, så vi tyckte att det lät som en rimlig förklaring.

Så matte införskaffade sig en gelépadd. Och den var så ren och fin när matte tog upp den ur förpackningen att hon fick lite ångest över att lägga den på hästen. Den kommer inte att vara fin, glansig och genomskinlig länge till. Tyvärr. 

 Väl ute i skogen kändes det mer eller mindre som ett självmordsuppdrag att ha gett sig ut.
Men det är dagar som denna som jag är otroligt glad över att jag valt att travsko mina hästar denna vintern. Travskoning slår vanlig ridskoning vintertid big time. Det är inte ens jämförbart. Sex broddar i varje hov istället för fyra, plus att sömmhuvudena inte går "in" lika långt i skon, så även den fungerar som halkskydd. Göran kom travskodd när jag köpte honom, och efter att ha ridit med de skorna på förra vintervåren så kan jag aldrig tänka mig att slå på någonting annat på fötterna på hästarna vintertid. 

Vi halkade faktiskt bara en gång, så vi anser att vi gick segrande ur striden Team Göran vs. Skogen.


Det ser inte alls halt ut, men vi kan intyga att det var det!

Puss och kram!

Fullt ös - medvetslös!

  
Idag har det minst sagt varit full rulle! Vaknade runt 9-tiden och började direkt med att fortsätta röja i min nya lägenhet, med Musikhjälpen på radion på i bakgrunden. Älskar verkligen när musikhjälpen sänds, det är så sjukt mysigt att lyssna på och dessutom tycker jag alltid att de lyckas ta upp bra teman. 
Därefter tog jag min "lilla" odåga till hund och promenerade upp till stallet.

Idag stod tre hästar på schemat, mina två plus Tjejens fjolårsföl som nu är 1,5 år och skulle ut och motioneras i vagn. Detta skulle hinnas med innan kl 15.30, då mattes mamma skulle komma och vara taxi. Det vart lite tight om tid, så Tjejen fick vila idag. Det gör iofs ingenting, då hon gick så pass bra igår och imorgon ska mamma rida "lektion" för mig på henne, så då kommer hon att få jobba ordentligt ändå. Det kommer mest att bli stretch-övningar i skritt och lite jogging med tanke på hur hon kändes igår.

Göran fick komma ut och gå framför vagn idag, då han har en hel del överskottsenergi och jag tycker att han gör av med den bättre om han körs. Dessutom är det ju en hel del snö ute i skogen nu, så då är det ju lite jobbigt att dra också. Det är bra! Tog med mig en tjej från stallet och remmade på rockarden för omväxlings skull så att vi skulle kunna sitta två, och sen ut i skogen och härja loss.  Han brände så klart ut sig i första backen, då matte fick hålla i ordentligt och morra lite på honom för att vi inte skulle sladda ner i diket. Men efter en längre skritt-paus så återhämtade han sig och joggade igång igen, pinnade på som vanligt, fast denna gången i ett lite lugnande tempo.
 
Han har dessutom ännu en gång blivit utsedd till "Sveriges snällaste" av sin matte, då han även idag visat att han är sveriges snällaste och tryggaste unghäst. Två stycken skräckslagna rådjur hoppade över vägen ca 20m framför oss, och han inte reagerade alls. 10 meter efter det säger mitt vagnsällskap att det går älg längre ner i skogen, bredvid vägen. Matte flippar ur totalt och vill åka snabbaste vägen hem, vagnsällskapet får därför prata med den lugna, psykologiska rösten med matte, och Göran bryr sig inte det minsta. Han bryr sig varken om att det brakar i skogen eller att matte och mattes utomordentligt snälla sällskap sitter som två idioter i vagnen och försöker skrämma iväg älgarna (3 stycken!!) genom att prata superhögt och sjunga ännu högre. Snel hest han är, mattes hjärta. 

När vi kom hem hade han iaf jobbat sig lite svettig, så på med fleecetäcket och in i boxen för att torka medans matte mockade, sen ut i hagen igen medans det fortfarande var ljust ute.

Nöjd kille efter sin joggingtur! (Och ja, det är nya grejen att spänna fast i olika ringar i grimman. Trendsetter, you know.)

Matte hämtades sedan kl 15.30 av sin mamma, åkte och hämtade ut Hööks-paket från affären och sedan hem till lägenheten. Hann vara hemma 10 min och kasta i mig 2 st mackor, innan det var dags för promenad i skogen med bästa kompisen och hunden. Vart vi gick? Till stallet, så klart. Hade glömt lite grejer som jag passade på att fixa med då, samt plockade in Göran för natten.

Nu är jag så trött att jag håller på att somna sittandes. Därför återstår bara två saker - titta senaste avsnittet av julkalendern på play och sedan sova.

Puss och kram!

 

Heldag

Idag har det blivit en riktig heldag i stallet. Gick dit runt 10-tiden och var inte hemma förens efter kl 18. Vem behöver heltidsjobb när man har häst? ;)

Tjejen fick gå ett riktigt uppmjukande stretching-pass i skritt på banan. Det var ett tag sedan hon fick gå på banan nu, hon har mest fått lullat i skogen ett tag. Men det var inga problem, mer arbetsvillig häst får man leta efter. Det märks att hon tappat lite, men hon försöker ändå bäst hon kan. Hon är något stel överlag och det är lite jobbigt att sträcka ut högersidan när man går t.ex. på volt.

Vi red därför mycket volter i varierande storlekar, åttor, serpentiner och öppnor på långsidorna. Checkade även av lite skänkelvikningar och att det gick att böja sidorna utan att det skulle vara allt för jobbigt. Mot slutet så lossade hon jättefint, så jag är supernöjd.

Därefter lånade jag med hennes dotter upp på banan för att försöka få henne att förstå innebörden av "mitt space" och "ditt space" och att man faktiskt ibland måste kunna backa. Efter ca 15 stegringar, en smäll av ett framben, tre försök att lägga sig ner samt ett par riktigt fula kombinations-hopp där hon först reste sig, för att sedan vända i luften och försöka sparkas. Så var vi så arga på varandra, och hon tyckte att jag sög så jävla mycket, att jag var tvungen att prata med de stora bokstäverna. När vi sedan hade backat i ca 30 min, så var hon så trött i huvudet att hon lyssnade. hon kan om hon vill, men då måste man också verkligen bevisa att man är värd att lyssna på. Typisk märr ;)

Därefter fick även Göran gå ett kort stretch-pass på banan. Är man mjuk som en gummiboll från start och tar i bra så finns det ingen anledning att nöta. Han gick även han mycket volter och åttor, sedan checkade vi två skänkelvikningar i varje varv på diagonalen och därefter två öppna åt båda hållen efter långsidorna.

Skänkelvikningarna sätter sig mer och mer, han tvärar fint och nu ska han bara hitta en stadighet i formen så kommer de sitta som en smäck. Även öppnan tar sig, även om han går lite mer framåt än åt sidan för tillfället samt är väldigt fipplig i munnen under rörelsen. 

Vårat problem har ju länge varit att han inte riktigt låter mig ta i tyglarna och han vill inte ta stöd själv. Detta är mycket bättre sedan jag bytte till Nova-bett, men just när jag måste "hålla" lite i honom så tar det emot. Släpper jag tyglarna så går han i form av sig själv, men vill jag plocka upp så kör han upp huvudet och blir lite "älgig" i steget, jag antar att detta kommer från körningen där de ska springa med huvudet högt när man håller dem lite i munnen.

Jag har ett tag funderat på att prova med ett träns från PS of sweden för att se om oroligheterna och fipplet försvinner. Funderar på det nya "High Function", någon som hunnit prova och är nöjd?

Puss och kram!

Mystur med världens bästa mamma

Bland det mysigaste som finns, enligt mig, är att få ta en ridtur tillsammans med min mamma. Och det fick jag göra idag. En mysig skrittur i skogen som tyvärr slutade lite abrupt när Göran snubblade, gick ner på knä och när han sedan skulle ta sig upp råkade knocka mamma i ansiktet så att hon blev yr och mådde illa och var tvungen att sitta av och gå hem.. Det går inte alltid som planerat, men som tur var så gick det bra idag.

Jag är så oändligt tacksam att mamma alltid hållt på med hästar och att hon smittat av sitt intresse på mig. Vi brukar skämta om att både jag och min syster i princip vuxit upp i stallet, och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. 

Så jag vill passa på att tacka min snälla, snälla, älskade mamma för att du alltid ställer upp, skjutsar, hämtar, tar morgonpass i stallet och fixar och donar för att undelätta för mig. Som står ut med mig när jag bråkar, krisar och grinar. Som stöttar och uppmuntrar när utbildningen inte går som jag planerat, när jag tvivlar på min egen förmåga, när jag är ledsen, när jag rider som skräp och när hästen är sjuk. Som lyssnar, berömmer, tittar och säger till när vi gör rätt. Som så många gånger stått och frusit medans jag ridit och som dag ut och dag in orkar engagera sig i mitt stora intresse. Som köpte mig en häst för att jag ska må bra, och sedan lät mig låna en till bara för att jag fäst mig vid den så mycket.

Alla borde ha en mamma som min mamma, hon är ovärdelig och jag är så tacksam att hon finns i mitt liv. Så puss och kram, mamma! Jag älskar dig! <3

Inte som man tänkt sig

 Den här "Sven" verkar vara en envis jävel, eftersom han vägrar ge sig med sitt snökaos. I natt har det stormat nåt helt sjukt mycket och under dagen har det stått både bilar och stora lastbilar lite varstans efter vägarna och i dikena.
Jag och mamma skulle åka ut och gå med hundarna i skogen, men det slutade med att vi var tvugna att åka runt typ hela sundborn, eftersom det inte fanns någonstans att vända utan att köra fast. Snorhalt var det också, så vi var inte jätteroade. Det har varit så halt att bara ta sig till och från stallet har varit ett äventyr.

 Tjejen som går ute på lösdrift har fått på sig ett tjockt vintertäcke med helhals för att klara av att stå ute i stormen. De har ju självklart vindskydd i hagen, men gentlemannen hon går med släpper inte alltid in henne i huset. Och om han skulle bestämma sig för att inte göra det så är det ju viktigt att hon håller sig så varm som möjligt.

 Så återigen har "Sven" stått i vägen för våra motionsförsök. Matte känner sig faktiskt inte jättemanad att ta ut hästen på promenad när det snöar mängder och blåser så kraftigt att stora träd svajar oroväckande mycket. Det hade nog inte varit sådär superkul att få ett träd på sig, så därför fick Göran gå in runt 15.30, få på sig pyjamasen och käka mat i vanlig ordning. Bulan på rumpan ser bättre ut idag, men är fortfarande löjligt stor.

Imorgon ska vi verkligen försöka säga åt "Sven" att bete sig och inte kaosa så mycket, så att jag hinner motionera mina stackars små hestar.
Tills dess tänker jag mysa ner mig med hästkaka och te.

Puss och kram!

Sven och Klantrumpan

Ingen kan väl lyckats ungå att stormen "Sven" svept in under dagen. Här i falun så gick vi från att ha 0 cm snö till att ha 40 cm snö på typ en eftermiddag. Nog för att vi nu längtat efter snö ett tag, men att få allt på en gång, det är bara onödigt.

När matte skulle hämta in Göran från hagen idag så fick hon inte alls med sig den vanliga, snälla Göran, utan en trippig och tittig Göran som hade jättebrottom, kastade sig in i sin box och började hetsäta ur hönätet. Fair enough att man kan vara trippig och busig när det helt plötsligt kommit skitmycket snö, och visst att han är en hungrig hest, men att kasta sig på hönätet och äta hysteriskt är inte normalt ens hos oss.

När matte sedan skulle ta av täcket så blev det lite klarare varför hästen inte betedde sig som sig själv. När matte skulle dra av täcket från rumpan så satte sig nästan Göran, och hela vänstersidan var sjöblöt. Jaha, här var det någon som gått omkull minsann. Dessutom hade han en rejäl lårkaka på vänster sida och en enorm bula strax bakom korset, mitt ovanför svansen. Så stryk hade han fått också. Den där barbackaturen som matte drömt om, den kunde ju matte bara glömma nu.

Så march in i lägenheten för att torka och sen blev det minutiös genomgång av hela hästkroppen av tre personer (matte och mattes två underbart snälla stallkompisar) för att försäkra matte om att det inte fanns fler skador. Halt var han inte, inte heller varm eller svullen i benen, så det var ju bra.

Imorgon får vi se om vi kan ge oss ut på en liten myspromenad grimma, för det känns inte så schysst att sätta sig på någon som fått råstryk och ramlat omkull ute i hagen.

Fick i alla fall en bild på praktbulan ovanför svansen. Vi försöker fortfarande räkna ut hur den kom dit, men förmodligen har han fått en spark som gått underifrån och uppåt, för det är ju annars ett konstigt ställe att bli sparkad på.

 

 Puss och kram!

Äventyr utan vagn

 Då marken fortfarande är stenhård ute och Görans behov av att rastas växer mer och mer för varje dag, så bestämde sig matte för att en promenad skulle bli bra. Dock så duger ju inte den vanliga sortens promenad när man är en brun liten tjock häst, för det är skittråkigt. Så det så. Men matte hade ju så lämpligt fått sina nya tömmar hem i brevlådan kvällen innan, så därför åkte selen på, allting ställdes in för att passa Görans något för tillfället "fylliga" kropp och sedan på med tömmarna - oooooch det är ponnytömmar. Jaha.
Dock så dög de ju utmärkt till dagens aktivitet, då vi inte skulle ha någon vagn på, utan matte skulle promenera bakom.
Göran blev pigg och glad när selen åkte på, dock väldigt fundersam när vi började gå ifrån gården utan vagnen. Idag skulle vi prova att tömköra ute i skogen för första gången, innan har vi bara varit på banan. Det började bra, Göran var jetepigg och brydde sig inte ens om att det hade ramlat ner ett träd mitt över vägen, utan slank förbi så snabbt att matte inte hann reagera innan matte själv stod ungefär mitt i trädet.

Vi kan ju säga så här; matte är van att promenera fort med Göran. Men att promenera bakom Göran när man tömkör, det är en helt annan femma. Det som matte trodde skulle bli en lugn promenad med glad hest visade sig bli den svettigaste promenaden i år. Göran promenerade på i älgfart och glad som få, medans matte fick jogga bakom för att hänga med. I 25 minuter. Bör tilläggas att matte gjorde illa sitt ena knä dagen före julafton förra året och därför inte tränat på snart ett år, och även innan matte skadade knät så var matte inget fan av jogging.

De sista 200 metrarna hem hade matte sån håll att matte inte kunde andas, och ansiktfärgen låg någonstans mellan tomat och cola-röd. Därför har matte snabbt bestämt att alla aktiviteter som involverar sele kommer i framtiden alltid att även involvera en vagn. Så länge vi inte ska vara på banan. Så det så.

 

Puss och kram!

Så jäkla tråkigt :(

Nu är jag så jääääkla trött på att marken ska vara hård som cement precis överallt! Hästarna är stela i benen pga att hoven inte "glider" som den ska mot underlaget när de har brodd i, och de är inte ordentligt rastade på flera veckor för att det inte går att göra annat än skritta ute. Bläääääh rent utsagt! Nej, nu behöver vi faktiskt lite snö innan hästarnas hovleder tar stryk ordentligt och innan de bestämmer sig för att rasta sig själva i hagen eller utanför.
Nej, vi fortsätter att vara skittråkiga här i bloggen när det kommer till motionen. Tyvärr,  för här händer det då fan ingenting. Vi pussas mest. Vi låter det vara osagt om matte tycker bäst om det eller hästen. Men vi kan ju gissa.

Vi planerar iaf att ta tag i hårdträningen så fort snön kommer, för då ska vi ut med vagnen och pulsa. Jag fick mina tömmar idag, som jag beställt ifrån en hästloppis genom Facebook. De var superfina, men såg inte jättelånga ut,  så jag hoppas verkligen att de inte är ponnystorlek, men förhoppningsvis räcker de bak till vagnen. Lär förmodligen ta ett grimskaft att sitta på, men då får det väl vara så då ;)

Vi håller tummarna för snö, trots att jag inte gillar det. För nu får det vara bra med tråkigheter.

Puss och kram! 

Julhestar

Det har stormat här idag, så vi ställde in ridningen.
Istället bestämde vi oss för att det var hög tid att fota julkorten för i år. Sagt och gjort - vi lånade en tomteluva av en snällis i stallet och sedan var det fotograering av båda hästarna som gällde för hela slanten. Då det är plusgrader och den patetiskt lilla mängd av "snö" som igår fanns på marken idag är mer än bortsmält, så fick vi improvisera  och parkera oss i en stor gran för att se juliga ut.

Det visade sig ganska snart att hästarna inte alls har nåt tålamod när det kommer till att stå modeller. Det var mycket roligare att tugga på granen eller att stå någon annan stans än där matte ville att de skulle stå. Men trots detta så gick allt långt över förväntan då hästarna inte brydde sig det minsta om blåsten. Så vi fick i alla fall några bilder som ser fina ut. Förhoppningsvis finns det även någon som är så bra att vi kan skicka ut julkorten utan att skämmas.

Bjuder på en liten förhandstitt, kallar den "Inte imponerad ponny". 

Foto: Världens bästa mamma

Puss och kram!

Myset fortsätter

Frukost i stallet, barbackaridning med världens bästa mamma som sällskap. Massage av Tjejen efter turen och puss- och krammys med båda hästarna.  Lite, lite snö, underbart ljus och frisk luft. Åh, livet!
Hann dessutom med att få lite nya bilder på världens finaste bebis. Han är så fantastiskt snäll och så vacker att jag kan börja gråta bara av att se på honom. Eller lukta på honom. Det är allra bäst. Hjärtat. <3

 Puss och Kram!

Mysmorgon

Frukost inne med pyjamasen på,  medans matte städar lägenheten.
Man kan ha det sämre.
   

 

Puss och kram!

Snubbel och magplask

Idag har vi för första gången ägnat oss åt att springa i snöre över bommar. Springa i snöre är någonting som vi gjort innan, men som inte är en populär aktivitet om man frågar en Göran. Så matte tänkte att vi skulle försöka piffa upp det hela lite genom att lägga ut några plockepinn på marken. Göran var till en början lite skeptisk, men efter att matte försäkrat honom om att bommarna inte var hästätande så tog han det hela med större ro än matte kunnat hoppats på.

Vi började med att skritta över bommarna på rakt spår för att sedan övergå till att skritta över dem på böjt spår. Göran var superduktig - lyfte högt på fötterna, säkte huvudet och jobbade med ryggen. 
Vi övergick sedan till att prova att jogga över bommarna. Till vänster gick det bra. Han fortsatte att lyfta fint på fötterna och jobba genom kroppen.

Det var när vi skulle byta varv som det blev lite blankt i huvudet på hästen. I skritten gick det helt okej, han hade fortfarande fin teknik, men verkade helt ha glömt bort att man faktisk måste se vart man sätter fötterna också. Han kan vara lite nonchalant med fötterna emellanåt och tar hellre ett jättekliv än ett kortare. Detta resulterade att han (i joggen) snubblade över bommarna så pass att han i sin förvåning släppte alla benen och helt enkelt lade sig ner rakt på dem i ett tjusigt magplask. Bommarna alltså. Eller ja, benen med för den delen.. När vi kommit över våran förvåning och kollat så att hästen inte gjort sig illa någonstans, så fortsatte vi ett par gånger till på böjt spår i skritt. Av den enkla anledningen att matte inte ville att han skulle bli avskräckt och få dåligt självförtroende.

Vi avslutade sedan med att hästen fick jogga över bommarna till höger på rakt spår två gånger, och sedan gick vi ner till stallet, fick på oss pyjamas och högg in på kvällsmaten. Göran verkade nöjd efteråt och verkar inte tagit någon som helst skada varken, kroppsligt eller mentalt, av att ha snubblat på bommarna, så då var matte också nöjd.

Jag lovar att försöka ta lite nya bilder under helgen, för det är skittråkigt att lägga upp gamla hela tiden. Men här är iaf en glad och hungrig kille som visar hur lång man kan göra läppen om det finns godis i närheten. ;)
 

Puss och kram!

Så stolt att jag spricker!

Idag har varit en så sjukt bra dag på hästfronten, jag är så sjukt stolt över mina små hästar att jag tror att jag spricker! Har jobbat båda två från marken idag i repgrimma och med hjälp av en carrot stick. Detta är vanligtvis ingenting jag använder mig av, men efter att ha spenderat flera kvällar med att studera otaliga youtube-videos med hästhantering med en touch av western-tänk, så tänkte jag att "ja, men vafan. Varför inte?"

Började med Tjejen, som vid första anblicken av carrot sticken fick fullständig panik. Jag fick inte ha den i närheten av henne alls, och så fort den närmade sig henne så sprang hon iväg, slängde upp rumpan och lättade i framdelen. Denna reaktion hade jag inte alls väntat mig, även om jag vet att hon är en väldigt känslig sort.

När hon lugnat sig något så klappade jag henne med handen som jag höll sticken i, med den pekandes neråt och så att det hon kände mot halsen mest var min hand. Därefter gick jag vidare med att klappa henne med handtaget på sticken, fortfarande med den pekandes neråt, och efter det så bara flöt allt. Underbara lilla märr! Från att ha haft fullständig panik till att, femton minuter senare, stå helt lugn och avslappnad medans jag kliade henne under magen med carrot sticken. Helt otroligt! Jag har aldrig varit med om någonting liknande.

Därefter gick jag vidare med en övning som går ut på att om jag "knackar" på hennes höft med pinnen för att få henne att gå framåt, och när hon går framåt - så slutar man. Då blir "vilan" från knackandet som en belöning. Låter helt sinnessjukt i text, så jag lär nog slänga in länken till videon typ här och andra delen av videon typ här. Efter ett litet tag och lite humör från damens sida så kom vi faktiskt överens om att knackanden betyder "gå framåt" och när hon lyssnade utan att ge mig attityd så kände jag mig nöjd och vi avbröt jobbet för att gå ner till stallet och käka godis.

Efter att Tjejen var klar så var det Görans tur att få testa på samma övning. Han har tidigare varit extremt spörädd, så med honom har jag faktiskt tränat på att jag ska få röra vid honom och klia på honom med tex ett kort spö utan att han ska känna sig hotad. Det har långsamt gått framåt, men idag slog han mig med häpnad. Efter att ha fått klia honom över hela kroppen med pinnen utan så mycket som en reaktion så bestämde jag mig för att ta det vidare ett steg, genom att släppa ut snöret som sitter på carrot sticken och se om han accepterade att det flög över- och landade på honom. Till min stora förvåning reagerade han inte alls! Inte ens den gången då snöret råkade hamna i ansiktet på honom.

Så efter detta så bestämde jag mig för att ta det ännu ett steg och jobba med ljud och rörelse, som t.ex. när man slår snöret i marken och det kommer ett snärtande ljud. Detta har han reagerat en hel del på innan och tyckt varit obehagligt, men inte idag. Vid två tillfällen tog han några steg framåt, men han såg helt avlappnad ut hela tiden, och till slut så brydde han sig inte alls.

Vid det här laget höll matte på att börja grina av stolthet och lycka, så vi körde på, och avslutade med samma övning som jag gjode men Tjejen. Knacka lite på höften, och hästen gick framåt. Han förstod allting så fort att jag knappt hann med själv och han utstrålade ett sånt lugn under hela tiden att det minst sagt var helt fantastiskt.

Hästar är helt underbara djur, och att få känna att de litar på en fullständigt är en känsla som jag kommer att bära med mig länge, och som jag hoppas att jag kommer att få uppleva igen. För den känslan är oslagbar. Jag kan inte säga det nog, helt jäkla fantastiskt. Jag är typ hög på lyckoruset!

Puss och kram!

Mörkret - come at me, bro!

Jag måste bara säga att jag älskar, älskar, älskar min overall! Huuur skönt är det inte att slippa frysa nu när det är kallt ute? Hade den hela förra vintern, och tänker ha på mig den typ jämt från och med nu. Även fast den är väldigt stor i storlekarna så känns den inte bylsig, och att rida med den går hur bra som helst, eftersom den är helskodd. Nej, fy fasen vad bra den är!

Ville också passa på att berätta om mina nya reflexer som också gått rätt in på favorit-listan. Jag vet att jag sa någonting om att mörkerridning skulle undvikas i så stor utsräckning som möjligt, men va fan.. Har kommit fram till att försöka vinna mot mörkret och vintern är lite som att försöka vinna en fight mot en märr. Det är ingen idé. Alls. Det är bara att gilla läget.

Därför bestämde jag mig för att prova dem idag under en ridtur i kolsvart mörker med Göran, Görans flickvän och hennes matte som sällskap. Provade både den blinkande funktionen på lamporna och den fast lysande. Ju mörkare det blev, desto mer syntes dom. Gillar verkligen när det blir starka signaler, som när man har lampor eller liknande där det både blir en effekt av att lamporna i sig själva lyser eller blinkar, samt när de rör sig i och med att de sitter på hästen. Sånt fångar mycket uppmärksamhet och man kopplar direkt att om lampor rör sig, så sitter de förmodligen på någonting levande.

Jag tycker att det är så himla skönt att synas på långt håll direkt, så behöver man aldrig känna sig orolig. För även om jag har bra andra reflexer, så tar det ju ibland lite en liten stund innan ljus hamnar "rätt" på dem så att dem reflekteras så pass att man ser vad det är som rör sig egentligen. Det kan vara lite läskigt ibland, t.ex. när man ska korsa en väg eller rida en liten bit på en väg, och strålkastarna på t.ex. bilarna hinner träffa reflexen lite för sent, varpå även bilförarna inser lite för sent att det är en häst framför bilen.
Nej, dessa små lamp-reflexer kommer att vara på hela vintern, minst! Jag är verkligen supernöjd, alla borde köpa såna här! Helt otroligt ibland att nåt så litet kan göra så mycket skillnad.

Så här ser de ut när de sitter på hästben i mörkret (otroligt bra bild, jag veeeeeet):

 

Självklart vill jag poängtera att detta inte är de enda reflexerna som vi använder, utan att vi använder många fler. Vi är stolta julgranar, så det så.

Puss och kram!

Fullt ös!

Dagen idag har verkligen varit fullspäckad, känns det som.
Började med att vi hade morgonpasset i stallet imorse. Upp tidigt och ut i kylan för att åka upp till stallet för att ge hästarna frukost och släppa ut dem. Jag som är sjukt morgontrött har jättesvårt att komma upp på morgnarna, och är allt som oftast inte alls pepp på att krångla av och på med täcken, gå i mörker till hagarna och frysa asset av mig. Men när man väl kommit till stallet, öppnar stalldörren och hör alla vakna, glada och hungriga hästar som hälsar en god morgon, hummar och gnäggar när man tänder lyset, då är tröttheten som bortblåst och man kan inte annat än att le. Samma känsla varje gång. Underbara djur!

Så,  i alla fall, ut med alla hästar och sen sätta fart med mockningen och fixet med foder. Efter det tog jag mig faktiskt lite egentid med frukost, sedan på't igen med att fylla vatten i hagarna och annat småfix som behövdes tittas till eller göras.

Idag hade jag även en extra häst att se efter. En åring (senaste bebisen efter min foderhäst) som skulle ut och joggas framför vagn en liten sväng i skogen. Tänkte att jag skulle passa på att köra henne medans det var ljust, och innan jag skulle bli upphämtad runt lunch. Det är förvånansvärt roligt att köra häst, det slår mig varje gång! Och jag som har en förkärlek till unghästar, tycker att det är så jävla ascoolt - rent utsagt - att få prova på att köra en så ny och grön, men ack så snäll häst. De är så lill-gamla på nåt sätt. Sjukt häftigt!

Nu är jag nyss hemkommen från sjukhuset där jag varit på en neuro-undersökning, typ. Fick ligga i en stol och få elstötar i händerna. Det var inte speciellt skönt, let me tell you, att få stötar av elstängslen känns bättre. Så nu kryper det i hela händerna och jag har konstiga cirklar all over efter nå apparat. Lite nyfiken på hur länge det kommer att hålla i sig, men det märker vi väl.

Nu ska jag snart krypa ner i overallen och bege mig mot stallet igen. Förhoppningsvis behöver jag inte frysa asset av mig lika mycket som imorse. Haha, det är typ 1 plusgrad ute och jag tänker dra fram min overall som jag har när det är typ -20.. Men den är så skööööön!
Har ju kvar mina godingar som behöver motioneras, och det är så jävla jobbigt att rida när man är kall. Så det är väl egentligen lika bra att ta fram det tunga artilleriet på en gång. ;)

Ser faktiskt för första gången fram emot att rida i mörkret idag! Har köpt nya reflexer med små lampor på, som jag hade tänkt att prova idag. Jag är löjligt spänd på att se hur de kommer att se ut i mörkret och hur väl de kommer att fungera. Update kommer senare, nu ska jag bege mig iväg!

Puss och kram!

Kvällens skratt

Hahaha! Sitter och kollar igenom "gamla" bilder från sommarbetet, och hittade en som beskriver Göran typ på pricken.

"Bitch, I'm fabulooooous!"

 Åh, vi vill ha sommar igen <3

Jag hade tänkt att lägga ut ett "träningsprogram" här som skulle ha gällt för Göran i ca 4 veckor framåt, men eftersom det är så jäkla stenhårt i backen att det bara går att skritta ute (och knappt det), så väntar jag lite med att lägga ut det. I alla fall tills dess att snön kommer och underlaget har blivit mer stabilt.
Har tänkt att köra samma träningsprogram ca 4-5 veckor, utvärdera och lägga upp ett nytt. Vi får se hur det funkar, om det funkar och hur vi utvecklas i så fall. Vi får göra en utvärdering senare under vintern.

Puss och kram!

Lördagsmys

Mattes lilla hjärta, med den puss-vänligaste mulen i världen. Han gör mig så lycklig att jag kan börja gråta bara av att titta på honom. <3
Puss!

Grupp och grejer

Då våra planer att vara civiliserade på ridbanan igår gick i kras så fick lilla hästen vila istället. Anledningen till att vi inte kan använda banan just för tillfället är att den är nysladdad och stenhård i väntan på snön. Så fort det kommer ett litet lager med snö så kommer den att vara tillräckligt mjuk för att användas, så vi får helt enkelt ge oss till tåls tills dess.

I skogen är väl inte underlaget heller att hurra över, men där går det iaf att skritta. Så det är det vi har roat oss med idag. I grupp till och med! Min mamma fick låna Göran, medans jag tog våran foderhäst (som ni kommer att få bekanta er med mer senare) och sedan följde även Görans flickvän med sin matte med ut. Vi tog en skrittur i solen, allihopa och njöt av det fina vädret. Kallt, men skönt.

Åkte sedan upp en sväng på em/kvällen och släppte in Göran, mr. Mörkrädd vill inte vara ute när det bli mörkt. Jag passade även på att hämta ner en ny pyjamas åt honom från garderoben på skullen. Hittills har han fått klara sig med fleecepyjamas, men då det börjar bli nedåt -7°/-10° på nätterna så får han nu på sig ett 200g stalltäcke med glatt yta. Det passade fint i somras när jag köpte det, men det visade sig idag att det var lite kort i rumpan. Hm. Han lär ändå behöva ett nytt när det blir ännu kallare, och han lär faktiskt inte frysa rumpen av sig som det är nu, så tills dess att matte införskaffat pyjamas till de riktigt kalla nätterna så får han faktiskt stå ut.

Imorgon är det lite oklart hur det blir med motioneringen, då matte jobbar sin andra stängningshelg i rad. Görans mormor har Göran-jouren i helgen, så vi får se om de hittar på nåt roligt tillsammans eller om matte har en orastad odåga att ta itu med på måndag.

Nu ska jag snart smeta på mig allt smink jag äger och bege mig mot jobbet. 
Trevligt fredagsmys på er där ute som kan njuta av det, själv kommer jag inom en snar framtid att drypa av frityrolja.
Puss och kram!

Onsdagskörning

 Idag skulle Göran gå ett joggingpass framför vagn, för att bli av med lite energi inför imorgon, då jag planerar att vi ska försöka vara civiliserade uppe på ridbanan.
Matte har idag fått sig årets tur i vagn. Aldrig varit med om maken till överskottsenergi! Okej att han verkligen älskar att gå för vagn och att han brukar vara pigg och glad när vi är ute och kör, men detta, detta var på en heeeelt ny nivå.

Det började med att vi var så uppspelta att vi var tvugna att takta på sidan över åkern som leder till skogen, och när vi väl korsat vägen som leder in i skogen och kommit ut på våran ridled, så var det full rulle från start.

Vårat fina joggtempo som vi jobbat fram under flera veckor var som bortblåst och istället susade vi runt i skogen i någon form av superjogg, medans matte låg raklång i vagnen och försökte bromsa.
Göran travade överallt där man egentligen inte alls får trava för matte och travade suuuperfort på de ställena där man får jogga, helt obrydd om mattes försök att sänka farten.

Vi lyckades också skrämma slag på en gubbe som vi mötte i skogen, genom att göra ett graciöst svanhopp åt sidan och sedan fnorka högt. Stackarn. Och stackars matte, som gjorde otaliga (ganska misslyckade) försök att hålla ihop spektaklet.

Enda gången vi hade en fart under ljusets hastighet var när Göran slog i tvärniten då vi mötte en annan häst på vägen. Vi stod still i ca 2,3 sekunder, och sedan ångade vi förbi i superjogg igen, med matte fortfarande liggandes i vagnen.
Väl hemma var hästen väldigt nöjd och ganska så svettig, så det var bara att slänga på honom pyjamasen och sedan march in i lägenheten för middag. Inte illa, inte illa alls, om ni frågar Göran. 

Efter denna tur runt skogen har matte bestämt att kval i vår, det blir det. Det verkar som att jag fått en vinterhäst, och då är det bara att träna på nu. Ska börja klocka honom nästa gång vi är ute och kör intervaller. Har inte gjort det hittills, men nu känns det som att det kan vara bra, om inte annat för att kunna se svart på vitt om vi får någon fin utvecklingskurva eller inte. 

Nöjd kille efter turen. <3

Puss och kram!

Mörkerridning

Idag gav vi oss ut på årets första ridning i mörkret. Vi har klarat oss länge ändå utan att behöva ge oss ut i skogen på kvällstid, men idag gick det inte längre. Hästen måste rastas, så det var bara för matte att gilla läget, slänga på oss reflexer och pannlampa och traska ut i skogen. Eftersom vi aldrig innan ridit med pannlampa så provade matte att slå på den medans vi red över den instängslade åkern innan skogen - inga problem med den visade det sig. Sånt är bra! Matte hade iochförsig blivit väldigt förvånad om det blivit någon form av ståhej, men även om man har världens snällaste unghäst så har man ändå en unghäst. Matte får påminna sig själv om det ibland. Ganska ofta.   
 
När vi väl kommit in i skogen så visade det sig att ju mörkare det blev, desto mer dimma bildades.  Dimma och pannlampa är ingen bra kombination, det man ser framför sig är typ ett par små, luddiga, bruna öron.

Matte tycker att mörkerridning är fruktansvärt tråkigt, vilket i sin tur leder till att hästen tycker att det är ännu tråkigare. Och läskigt. Därför bestämde hästen raskt att vi skulle göra en sport av att kunna skritta runt skogen så fort som möjligt. Inte för att vi är mörkrädda, nej (vadå, skulle viiii?), utan för att FÖRST HEM VINNER! Simple as that. I våran iver att försöka spränga ljudbarriären med vårat minst sagt friska skrittempo så glömde vissa av oss stundtals bort att man måste lyfta på fötterna och se efter vart man går. Detta resulterade i 3 st spektakulära snubblingar där hästen höll på att tappa sin matte. Matte morrade (och bromsade) men inte brydde han sig nämnvärt om det, utan skrittade glatt vidare i superfart.

Även om matte verkligen, verkigen avskyr, avskyr, avskyr snön, så måste jag ändå erkänna att den hjälper till lite genom att det blir ljusare ute i skogen när man ska snubbla ut på tur kvällstid. Därför har matte bestämt att mörkerridning skall undvikas i största möjliga utsträckning fram tills dess att snön kommer.
Det är faktiskt inte alltid underhållade att skritta runt skogen barbacka i 400 km/h, med händerna i ett krampaktigt mantag medans hästen tycker att allt är skiiiitläskigt och skuttar runt med en hals så lång att en giraff blivit grön av avund.
Eller så ska vi se det som en sak att träna på. Två mörkrädda fegisar ute i skogen kan ju inte bli annat än succe, right?

Början på något nytt

Efter mycket om och men och många funderingar har jag nu ändå bestämt att vi ger hästbloggandet ett försök. Varför inte? Få saker engagerar människor så mycket som hästar och hästsporten, och eftersom jag älskar att läsa andras bloggar och bli inspirerad av detta, så tänkte jag att även jag kan dela med mig av mitt hästliv och kanske, kanske lyckas inspirera någon annan :)

I den här bloggen kommer ni att få följa mig och min kallblodskille på vägen mot både kvallopp i trav och utbildningen och träningen fram till att komma ut på tävlingsbanorna och debutera dressyr nästa säsong.
We hope you'll enjoy it!

Puss och kram :)