En helt vanlig måndag

Utan tillgång till ridhus nu på vintern så går träningen lite sådär. Marken har frusit igen, vi har ingen snö över huvud taget och det är stenhårt precis överallt.
Men idag har vi försökt göra det bästa av situationen idag. Banan är hård som cement, men duger i krig att skritta på, så det gjorde vi. 

Chica fick gå ett skrittpass på banan med fokus på ställning/böjning och öppnor på långsidorna. Red i våran bomlösa sadel och med kapsonen + bett på. Så jäkla nöjd med att det bara är att fästa  kapsonen på PS-tränset - ett stort plus! 

Började med att rida volter i olika storlekar, blandat med serpentiner och åttor i en låg och ganska fri form. I början gick det lite stelt, men hon blev bara mjukare efterhand. 

Därefter gick vi direkt på öppnorna som idag faktiskt kändes bättre än de gjort på länge. Kunde rida ganska tvära öppnor utan minsta protest och jag kunde tydligt känna hur hon fick med sig bak-kärran ordentligt. 

Jag brukar i regel aldrig sitta och nöta sådant som går bra. Känns rörelserna fina och känslan bra så ger jag mig, spelar ingen roll om det bara blir en öppna åt vardera håll. Känns det bra så är det bra. Punkt.
Känner jag däremot att det går lite trögt med rörelserna så kan jag testa ett par gånger extra, men lossnar de inte inom rimlig tid så är det ingen idé att sitta och tjata. Då brukar jag släppa det och ta tag i det en annan dag. 

Så idag red jag 3-4 långsidor öppna åt vardera hållen, sen skrittade vi av och gick in i stallet. Fullt tillräckligt - hästen var nöjd och jag var ännu nöjdare.
Som sagt, inga lysande träningsmöjligheter och inget banbrytande bra pass - men en superfin känsla genom passet som gett mersmak och mer motivation :)
 

Puss och kram!