"S" började att rida akademiskt i somras eller nåt sånt, och det är hon som pushat på att vi ska boka AR-träningar med Göran och även ta hem tränare till stallet. Något som jag i början varit lite skeptisk emot, men som jag nu tycker verkar vara en helt vettig ridform och dessutom väldigt intressant.
"S" provade att rida lite mer akademiskt på Göran idag än hon gjorde förra gången. Hon gjorde bl.a. en övning som hon och den stora, vita damen fick göra när de hade sina första träningar. Övningen går ut på att du ska sitta med helt långa tyglar och trycka med fingrarna på det inre bogbladet, samtidigt som du tänker att du lirkar lite på innertygeln (som fortfarande är helt lös). Hästen kommer då att skjuta in sin innerbog och få in det inre bakbenet under sig samtidigt som den slappnad av i nacken, letar sig ner till en lång-låg form och bär sig själv helt och hållet.
Det var fantastiskt roligt att se när "S" red och gjorde den här övningen. Göran ser verkligen ut som en liten barockhäst när han sätter sig på rumpan och jobbar! Även om han nu i dagsläget bara orkar ett par steg i taget, så ser man att där finns potential. Dessutom så fick han mycket fint beröm för sin arbetsinställning, och det är ju alltid roligt! "S" och Göran provade dessutom att trava lite den här gången och fortsatte med samma övning, och det såg ut att gå jättebra. Göran såg lugn och fin ut i takten och sökte sig nedåt-framåt på ett mycket trevligt sätt. "S" verkade nöjd efteråt och lillkillen med!
Det är alltid så himla roligt när folk som har lite samma tänk som en själv, men har kommit längre, kan sitta upp på ens häst. De ser ofta saker som man aldrig tänkt på själv innan och kan därför ofta ge lite tips och råd på vägen. Otroligt givande för både häst och matte!
Jag fick ju då under tiden som "S" red Göran glassa runt på den stora, vita damen. Detta är för mig bara lek och finlir, och - på ren Svenska - så jävla roligt! Idag kunde vi göra alla roliga sakerna och känna på hur det ska kännas på riktigt. Vi gjorde mycket öppor, ett par tragiskt misslyckade försök till slutor, skänkelvikningar och bakdelsvändningar.
Damen har en trav som är så bekväm att sitta ner i att jag hade kunnat sitta kvar hela dagen, och en galopp som slog mig med häpnad. Har man bara erfarenheter från antingen ridskolehästar som inte orkar bära sig själva en meter i galoppen, eller travare som är lite springiga så är det ren lyx att sitta på en häst som kan göra en civiliserad galoppfattning och hålla en jämm galopp utan att lägga hela sin vikt i dina händer. Helt fantastiskt! Jag måste erkänna att jag är lite lyrisk fortfarande. Och att jag kommer ha en hel del träningsvärk i morgon.
Sedan var det dax för projekt nummer två den här dagen. Jag har inte berättat om detta projekt för er här alls, men nu kan jag ju lika gärna göra det, känner jag. I ca 3-4 veckors tid har jag hjälpt till med en konvalecent i stallet. Det är ägaren till stallet och gården som fått hem en av sina travhästar som har dragit på sig en gaffelbandsskada, och som jag har promenerat de dagar då ägaren själv inte varit hemma.
Nu har han fått klartecken från veterinären som opererade gaffelbandet att vi kan gå vidare med nästa steg i rehabiliteringen - uppsutten skritt. Så idag har jag ridit premiärturen!
Ägaren var snäll och gick med oss på banan och höll oss i ett grimskaft, utifall att hästen skulle bestämma sig för att braka loss, men allt gick över förväntan och kändes bra.
Den här hästen har varit en ganska så framgångsrik häst inom monté, så han skulle ju vara snäll att rida, men jag måste erkänna att jag var lite spänd innan. När vi har promenerat så kan han ibland ställa sig och slå bakut rätt var det är, bara för att han är så pigg och har sån överskottsenergi, så jag mer eller mindre räknade med att få en flygtur idag - men icke!
Han bockade och hoppade lite, och lyckades sparka av sig en baksko mitt i allt, men när han sedan lugnade sig så var han from som ett lamm och jättefin att rida.
Tanken är att jag ska fortsätta skritta honom uppsutten och så småningom jobba lite dressyr i skritten. Jag är väldigt positivt överraskad och detta ska bli roligt att fortsätta med!
Så nu tar vi och säger Hej! till Banker Brodde, som säkerligen kommer att synas lite här i bloggen!
Om ni undrar varför jag ser så extremt bajsnödig ut på bilderna så är det för att jag klämde på mig en säkerhetsväst innan jag satt upp. Safety first liksom när det är en ny och ganska okänd häst, men jag verkligen hatar att rida med väst och gör det aldrig annars. Så då vet ni! ;)
Puss och kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar