Igår gick båda hästarna lösgörande pass uppe på banan. Tjejen gick med
kapson + bett och gick som en miljon även den här gången. Helt underbar
känsla!
Göran gick med endast kapson och kändes mjuk och smidig som en katt. Lyssnade fint på sitsen och var bärig och stabil.
På lördag ska bästa S med den stora, vita damen rida Göran. Hon red honom på kapson och bett förra gången hon satt på honom, men slutade att ta i bettet efter ca 10 minuters ridande och tyckte därefter att jag skulle börja rida honom bettlöst. Det här med bettlöst är någonting som flera sagt åt mig innan, men som jag satt mig starkt emot. Hon ville iaf rida honom på sitt hackamore nu på lördag, så jag ser med spänning fram emot att se hur det kommer att gå.
Matte är inte omöjlig egentligen, jag är bara extremt konservativ i min ridning och behöver lite tid på mig att fundera, utvärdera, tänka, tänka om igen, fundera, diskutera, googla och senare (kanske) acceptera. Så just nu håller jag på att bearbeta det här med bettlöst, trots att det går emot allt som jag tror på. Hm.
Idag var det i alla fall dags för båda hästarna att komma ut och joggas i skogen. Jag bytte nosgrimma på Tjejen och testade att rida henne på remont istället på aachen, blev positivt överraskad och hoppas att känslan hänger kvar tills imorgon.
Våra ledord idag under ridturen var "lugn och sansad", då hon ibland kan bli lite hetsig i gångarter som går fortare än skritt. Dock var hon jättefin idag och joggade på bra utan att bli stressad, och hon kändes mjuk, stadig och reglerbar under hela turen. Verkar som att remont är en vinnare!
Göran skulle även han joggas ute i skogen idag. Han var piggare än piggast (matte trodde att öronen skulle gå av, så mycket framåt stod de) och började turen med att takta av gården och över hela ängen upp till vägen där han coolade ner sig något och bytte ut taktandet mot sin superskritt med överväxel. Längesedan vi skrittade så fort, faktiskt. Om vi ens någonsin har skrittat så fort som vi gjorde idag.
Han höll sig dock inte till planeringen lika fint som Tjejen, utan tjuvgalopperade i den första backen och travade sedan mycket längre än vad man egentligen får.
Det är tur att han är så himla snäll jämt, för man bli aldrig rädd för honom när han gör nåt sånt här bus. Mest skrattar jag högt och håller lite extra i bromsen.
Imorgon ska han få gå en långtur framför vagn med en riktigt jobbig backe som han kan springa uppför. Förhoppningsvis så lugnar han ner sig aningen efter det. Men det återstår att se.
Göran gick med endast kapson och kändes mjuk och smidig som en katt. Lyssnade fint på sitsen och var bärig och stabil.
På lördag ska bästa S med den stora, vita damen rida Göran. Hon red honom på kapson och bett förra gången hon satt på honom, men slutade att ta i bettet efter ca 10 minuters ridande och tyckte därefter att jag skulle börja rida honom bettlöst. Det här med bettlöst är någonting som flera sagt åt mig innan, men som jag satt mig starkt emot. Hon ville iaf rida honom på sitt hackamore nu på lördag, så jag ser med spänning fram emot att se hur det kommer att gå.
Matte är inte omöjlig egentligen, jag är bara extremt konservativ i min ridning och behöver lite tid på mig att fundera, utvärdera, tänka, tänka om igen, fundera, diskutera, googla och senare (kanske) acceptera. Så just nu håller jag på att bearbeta det här med bettlöst, trots att det går emot allt som jag tror på. Hm.
Idag var det i alla fall dags för båda hästarna att komma ut och joggas i skogen. Jag bytte nosgrimma på Tjejen och testade att rida henne på remont istället på aachen, blev positivt överraskad och hoppas att känslan hänger kvar tills imorgon.
Våra ledord idag under ridturen var "lugn och sansad", då hon ibland kan bli lite hetsig i gångarter som går fortare än skritt. Dock var hon jättefin idag och joggade på bra utan att bli stressad, och hon kändes mjuk, stadig och reglerbar under hela turen. Verkar som att remont är en vinnare!
Göran skulle även han joggas ute i skogen idag. Han var piggare än piggast (matte trodde att öronen skulle gå av, så mycket framåt stod de) och började turen med att takta av gården och över hela ängen upp till vägen där han coolade ner sig något och bytte ut taktandet mot sin superskritt med överväxel. Längesedan vi skrittade så fort, faktiskt. Om vi ens någonsin har skrittat så fort som vi gjorde idag.
Han höll sig dock inte till planeringen lika fint som Tjejen, utan tjuvgalopperade i den första backen och travade sedan mycket längre än vad man egentligen får.
Det är tur att han är så himla snäll jämt, för man bli aldrig rädd för honom när han gör nåt sånt här bus. Mest skrattar jag högt och håller lite extra i bromsen.
Imorgon ska han få gå en långtur framför vagn med en riktigt jobbig backe som han kan springa uppför. Förhoppningsvis så lugnar han ner sig aningen efter det. Men det återstår att se.
Uppsnofsad och fin, med lindor och grejer!
Puss och kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar