En sån dag

Det finns dagar, och sen finns det andra dagar. Och sen finns det dagar då man helst av allt skulle vilja bosätta sig under en sten. Idag är en sån sistnämnd dag. Nästan allt som har kunnat gå fel idag har gått fel, och lite mer fel. Jag säger bara såhär; det är tur att man har snälla hästar när man själv är så jävla klanting att hälften vore klart nog.

Till att börja med så skulle jag ut och köra Göran med rockarden. Skitnöjd och glad över att jag selat ut klart mycket snabbare än någon gång innan, så släppte jag honom själv ute på stallbacken istället för att be någon släppa iväg oss, som jag brukar göra ("Det gick ju så bra förra gången..").
Göran hade dock inga planer på att stå still och vänta på att jag ska sätta mig i vagnen idag, utan älgar iväg och blir stressad när jag försöker få honom att stanna. Jaha, bara att försöka hoppa på i farten då. Sagt och gjort - eller nej.

Jag tar sats och ska sätta mig på sätet i rockarden, med benen åt sidan, så att jag sedan bara ska kunna slänga over benen över skalmen och då hamna i rätt position i vagnen. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar..
Det är bara det att jag idag inte kommer dit jag tänkt mig. Jag felbedömmer avståndet mellan mig själv och sätet i vagnen, varpå jag kastar mig ner i vagnen och efter en halv sekund finner mig själv liggandes på rygg nere på rockardens golv, med benen utstickandes på ena sidan och huvudet på den andra, och det jag hinner tänka är "hur fan ska jag ta mig upp härifrån?" samtidigt som hästen bara går iväg.

Det som händer sedan är lite blurrigt, då jag fick ett enormt adrenalinpåslag, men jag minns att jag även hinner tänka "Hoppas att ingen ser mig!" och sedan, på något mystiskt sätt så lyckas jag kravla mig upp från rockardgolvet och upp på sätet, hela tiden med tömmarna i ena handen. Göran går bara rakt fram och bryr sig inte det minsta om att jag legat och sprattlat på vagnsgolvet som en fisk på land. Förstår ni hur snäll den här hästen är?!

Turen som följde sedan var aningen intressant. Göran blev bland annat livrädd för en plastsäck ca 20 meter in i skogen. Så pass att han var tvungen att kasta sig åt sidan, sätta sig med bakbenen mellan frambenen och tokgaloppera förbi den. Sedan sprang han runt hela rundan som ett skållat troll, utan att bry sig om när matte försökte bromsa, och var nöjd som få när han kom in i stallet igen.

Men allt det här kan jag faktiskt förlåta, eftersom Göran helt enkelt är Göran och någonting som hade kunnat sluta riktigt, riktigt illa på grund av min klumpighet nu inte gjorde det. Som tur var.
Detta har fått mig att tänka efter gällande säkerheten när jag ska ut och köra, och jag kommer inte att försöka släppa iväg mig själv på ett bra tag framöver.

 
 

Nöjd kille efter en ordentlig joggingtur! Konditionen och styrkan börjar verkligen på att komma tillbaka nu, och det blir bara roligare ju starkare han blir. Tror minsann att detta är en vinterhäst!
  

 När Göran var klar och utsläppt i hagen så var det Tjejens tur att få komma ut. Hon mötte mig i hagen och såg ut såhär. Jaha.

Jag vill bara förtydliga att hon ej var panikslagen, utan kolugn hela tiden, och att hon inte skadat sig på något sätt. Inte varm, inga skavsår, inga andra sår och inte svullen någonstans. Hon måste ha fastnat i ett bensnöre när hon rest sig upp efter att ha legat och sovit eller liknande, då ett av bensbörena var avslitna. Needless to say, hon fick ta det lugnt för säkerhets skull, även om det (som sagt) inte var någon fara med henne.

Banker vad duktig idag i alla fall! Han hade träningsvärk från igår upp över öronen, men kämpade på fint ändå. Vi fokuserade idag på att sträcka ut överlinjen och stretcha sidorna. Han blev väldigt fin och lång-låg i formen efter ett tag, och jag behövde inte bära honom runt banan fullt lika mycket som igår - Woho! Så någonting var positivt ändå, man får se till det lilla!

Puss och kram!