Är det redan torsdag?

Fy fääään alltså, vad slut jag är! Däckade på soffan nästan 3 timmar när jag kom hem. Helt sjukt. Men det här livet alltså - puss! Jag sa det igår, och jag säger det igen; jag stormtrivs med den här vardagen som jag har nu. Full rulle från tidig morgon och rida tre hästar om dagen. Önskar verkligen att jag kunde jobba med detta på heltid, det skulle vara nåt!

Alla hästarna har även idag skött sig prima och de skaffar sig bara fler guldstjärnor för varje dag som går just nu! Inledde dagen med ett försök att rida på Banker, som fick stå inne en liten stund imorse, dock visade han upp alla sorters steppdans han kunde, samt en del fina rivstarter i gången och var lite allmänt härjig - så han gick gå ut en stund i hagen istället, så gjorde vi ett nytt försök efter lunch.
Då var det inga problem alls. Han kom till och med när jag ropade på honom ute i hagen! Sen var han jättelugn och fin inne i stallet och jobbade på fint som bara den uppe på banan.

Skogspromenaden igår verkade ha gjort honom gott, för idag var han återigen mjuk och smidig som en katt och träningsvärken verkade vara som bortblåst. Han verkar också ha smält övningarna bra som vi jobbat på hittills och böjer sig fint i sidorna när vi jobbar både på våra påbörjan till öppna och på volt. Nästa steg blir att befästa skänkeln lite mer och försöka få honom att förstå både framåtdrivande skänkel och sidförande skänkel bättre, för då kan vi gå vidare med nästa steg som då blir skänkelvikningar.

Chica och Göran fick skrittas ut i skogen en liten sväng var. Göran verkade inte alls tagen utav gårdagens jogging, utan var tvärt om mycket pigg och glad och skrittade på jättefort runt skogen.
Tjejen var även hon pigg och glad. Vi mötte ett jättestort rådjur ute i skogen, det var länge seda nu. Det är en av de roiga sidorna med att ha ett så fint naturreservat att rida i - ibland stöter man på fina rådjur, rävar och en hel del harar. Älgarna och björnen som går där uppe på berget har jag inte mycket för och hoppas att jag slipper möta, men de andra, små djuren - de är välkomna att titta fram lite när som!

Nu ska jag göra mig ett par grillade ostsmörgåsar och sätta mig och kolla på "Djurskyddsinspektörerna" på fyran. Jag vet inte varför jag kollar på det programmet, för jag tycker att det är så jäkla jobbigt att titta på egentligen! Ibland blir man helt mållös av att se hur en del människor behandlar sina djur. Tur att det finns folk som är starka nog att orka jobba med att möta dessa jobbiga syner varje dag, det hade jag nog aldrig klarat av.

 

 Godingarna idag <3

Puss och kram!

Boots

Haha, alltså alla dessa boots som jag har liggandes överallt, både hemma och i stallet..
Jag tror att jag innehar någon form av stallrekord i flest boots till en häst. De på bilden är bara en liten del av alla par boots som jag samlat på mig under detta året med Göran. Tror att jag är uppe i ca 10-12 par nu, kanske? Till EN häst, haha! Det är ju helt sjukt.

Men det är roligt med boots! De finns i så många olika färger, utföranden och modeller och är tacksamma att antingen ha och matcha med, eller ha som en rolig detalj.
Men jag har faktiskt inte boots på Göran bara för att de är snygga, utan boots för oss är någonting som är jätteviktigt i vardagen. Göran går med boots på framfötterna ute i hagen, för annars ryker framdojorna fortare än kvickt! Man kan nästan räkna med att har han inte fått på sig bootsen vid utsläppet, då får man leta tappsko resten av dagen.

Jag är egentligen väldigt emot att kränga på hästarna en massa benskydd och grejer ute i hagen, men å andra sidan så är det inte jätteroligt att ringa hovis flera gånger i veckan heller, så det får vara som det är fram tills vi kan komma på en lösning som gör att dojorna sitter kvar bättre. Nya hovis verkar ha en del idéer, så vi får se om hon kommer fram till någonting nästa gång hon kommer och skor, vi hoppas på det! :)

Puss och kram!

Trött, tröttare, tröttast

 Men åh, så nöjd jag är med alla hästarna idag! De är så fina allihopa. Det här är livet på en pinne, alltså. Som jag stormtrivs med detta!

Började dagen med en promenad med hunden upp till stallet. Det är skitdrygt att pulsa i snön överallt tycker jag, men hunden far runt som ett litet popcorn och verkar mer än nöjd.
Väl uppe i stallet fick Tjejen komma ut först av alla, och vi fick sällskap på våran lilla tur av en tjej på lösdriften. Så det var trevligt. Det märks att Tjejen blivit ordentligt mycket starkare på bara någon månad. Hon tar för sig mer när man rider och har lättare för att bära sig i en fin arbetsform både ute i skogen och inne i paddocken. Dessutom har hon kommit in i ett trevligt "working-mode" när man rider, och hon är överlag mycket lugnare. Det verkar som att saker inte skrämmer henne lika mycket nu längre, och det är verkligen jätteroligt att både se och känna den utvecklingen.

Göran fick gå sitt första "riktiga" träningspass i vagn idag och fick jogga på ordentligt. 8 km kom vi, på strax över 35 minuter. Jag tycker faktiskt inte att det är fy skam, om man tänker på hur otränad han faktiskt är just nu. Snabbaste tiden han joggade idag var 1 km på 3.34. Ingen stjärntid, kanske men man ju får tänka på att det är våran första "långtur" och han joggade på ledigt och var pigg och glad, så jag är hur nöjd som helst!

Nu har vi i alla fall någonting att jobba utifrån. Planen är att han ska gå milen för vagn ute i skogen ca 2 dagar i veckan, intervalltränas ca 2 ggr/månad och sedan ridas på som vanligt, sedan kommer vagnsturerna att ökas på successivt i antal km tills vi kommer upp i
ca 2 mil. När vi klarar att jogga 2 mil med lätthet och springa intervaller på skaplig tid, då ska han anmälas till kval. Jag är så spänd på att se hur det kommer gå med det här träningsupplägget. Men vinterträningen har officiellt börjat idag!

 

 Trött, men otroligt nöjd kille efter en varm dusch och massor med pussar <3
(Han ser alltid så sur ut på bild.. Förstår inte hur han lyckas, hah.)

Banker då? Jo då, han har skött sig otroligt bra. Han fick komma ut på en promenad för hand i skogen och verkade supernöjd med det. Förhoppningsvis har träningsvärken släppt lite för honom tills imorgon, för då står ridning på schemat igen. Tror att vi ska mjukstarta med någonting relativt lätt imorgon, som att sträcka ut överlinjen och lära honom att bära sig själv, kanske?
Mina magmuskler är tyvärr inte i form för att bära honom runt spåret nåt mer, och dessutom gör det bara den där lilla rumpan gott om han skulle lära sig att bära sig själv mer ;)
 

 
Puss och kram!

Ordentlig presentation

 

 Jag kom ju på att vi inte presenterat Tjejen ordentligt här i bloggen, så det är hög tid för det nu!

"Tjejen" heter egentligen Chica Star och är ett varmblodssto född -02, e: Deliberate Speed.
Hon är uppfödd på gården där jag hyr in Göran och har de senaste åren gått som fölmärr där.
Hon har fått två fina föl, födda 2010 och 2012 och verkar vara en fin mamma till sina bebisar så vitt jag har hört.

 Chica gled in i mitt och mammas liv lite på ett bananskal, och vi har nu officiellt haft henne på foder sedan Augusti 2013. Hon är en otroligt känslig dam som vill ha saker gjorda på sitt sätt och inte är rädd för att säga till när någonting är fel.

Man måste verkligen förtjäna det om man vill att hon ska lita på en, och jag tycker att det är bl.a. det som är tjusningen med henne. Hon är en oslipad diamant och en utmaning, och jag ser fram emot att utvecklas tillsammans med henne under 2014 och föroppningsvis i många, många år framöver.

Det här året hoppas jag på att kunna utveckla henne både ridmässigt och mentalt, på träningar i både akademisk ridkonst och "vanlig" dressyr, och komplettera detta med att öka hennes självförtroende. Så håll tummarna för oss, för när den här damen är färdigslipad så kommer hon att bli farlig! ;)

 

 
Puss och kram!

Tre hästar om dagen är bra för magen

Har precis landat i soffan med en välförtjänt påse godis och jag tänker inte röra mig ur fläcken på heeeeela kvällen nu. Har jordens träningsvärk i magen och är så sjukt trött. Det är lite lustigt vad en häst till om dagen gör med kroppen. Att motionera två hästar om dagen har inte varit jobbigt alls, då jag gjort det så länge, men tre hästar om dagen är lite att bita i. ;)
Ändå hann jag med att rida alla hästarna mellan 12 och 15.30. Jag är lite imponerad själv faktiskt, haha!

Kom upp till stallet vid lunch och tog direkt in Banker och red honom sina 20 minuter på banan. Stackarn har fortfarande sån träningsvärk att det ser ut som att han skitit på sig när man rider. Så imorgon blir det en promenad för hand i skogen för hans del. Det känns som att han kan behöva lite vila efter dessa dagar med dressyrridning.

Ut med Banker i hagen efter ridningen, och direkt in med Göran.
Göran verkar för tillfället vara aningen inspirerad av Maharajas otroliga seger i Prix d'Amerique, och han tyckte även idag att skritt är en otroligt onödig gångart. Han fick därför gå en bustur runt galopprundan idag i ett försök att bli av med lite energi. Han galopperade backar som han inte orkat galoppera i innan och travade däremellan i så fort att det kändes som att sitta på ett russ. Han frustade nöjt i de lite längre, lite brantare backarna upp för berget, där han kunde rulla på lite mer och sträcka ut ordentligt, och han kändes jättefin och rund i takten.

När vi sedan skulle följa vägen på andra sidan berget, som går nedåt igen, så var där lite dåligt med broms och Göran hade väldigt bråttom ner. Ett tag blev vi lite osams och jag tror till och med att han slog över och töltade några steg. Skapligt förvånad pilot, men vad gör hästen inte för att slippa skritta?

När Göran kommit hem och fått gå ut i hagen igen så var det bara Tjejen kvar som skulle motioneras.
Hon var jättepigg och fin och fick komma ut i skogen på en joggingtur. Hon kändes så lugn att vi till och med vågade oss på att gå förbi plastpåsen i skogen som skrämde slag på Göran igår.
Hon försökte slänga sig och vända om 2 gånger, men efter att vi stannat och stått still en stund så att hon på avstånd fick titta ordentligt på påsen, så gick hon förbi lugnt (om än aningen skeptisk).
Då värkte det lite i mattehjärtat och jag blev så stolt över henne och hur långt hon har kommit på detta året.

Hon fick jogga ett par-tre kilometer och rullade på fint med jämn och trevlig takt. Hon slappnade av jättefint sista kilometern och lade sig i en bra arbetsform, frustade och verkade nöjd. Sista biten hem kunde vi höra skotrar på litet avstånd, men som tur var mötte vi inga och Tjejen höll sig i skinnet trots att hon blev lite nervös av ljudet. Vi hoppas att vi slipper möta några alls den här vintern. Det är tyvärr en av nackdelarna med att rida i ett naturreservat där alla vill vara - man stöter ibland på saker som inte alltid är så "hästvänliga". Men hittills har vi klarat oss, så vi hoppas som sagt att det håller i sig.

Jag är så nöjd med alla tre hästarna idag, de är så fina och duktiga! Åh, underbara, älskvärda djur! <3
Nu ska jag lägga mig under en filt, streama nån bra film och bara mysa. För det har jag fasiken gjort mig förtjänt av idag!

Puss och kram!

En sån dag

Det finns dagar, och sen finns det andra dagar. Och sen finns det dagar då man helst av allt skulle vilja bosätta sig under en sten. Idag är en sån sistnämnd dag. Nästan allt som har kunnat gå fel idag har gått fel, och lite mer fel. Jag säger bara såhär; det är tur att man har snälla hästar när man själv är så jävla klanting att hälften vore klart nog.

Till att börja med så skulle jag ut och köra Göran med rockarden. Skitnöjd och glad över att jag selat ut klart mycket snabbare än någon gång innan, så släppte jag honom själv ute på stallbacken istället för att be någon släppa iväg oss, som jag brukar göra ("Det gick ju så bra förra gången..").
Göran hade dock inga planer på att stå still och vänta på att jag ska sätta mig i vagnen idag, utan älgar iväg och blir stressad när jag försöker få honom att stanna. Jaha, bara att försöka hoppa på i farten då. Sagt och gjort - eller nej.

Jag tar sats och ska sätta mig på sätet i rockarden, med benen åt sidan, så att jag sedan bara ska kunna slänga over benen över skalmen och då hamna i rätt position i vagnen. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar..
Det är bara det att jag idag inte kommer dit jag tänkt mig. Jag felbedömmer avståndet mellan mig själv och sätet i vagnen, varpå jag kastar mig ner i vagnen och efter en halv sekund finner mig själv liggandes på rygg nere på rockardens golv, med benen utstickandes på ena sidan och huvudet på den andra, och det jag hinner tänka är "hur fan ska jag ta mig upp härifrån?" samtidigt som hästen bara går iväg.

Det som händer sedan är lite blurrigt, då jag fick ett enormt adrenalinpåslag, men jag minns att jag även hinner tänka "Hoppas att ingen ser mig!" och sedan, på något mystiskt sätt så lyckas jag kravla mig upp från rockardgolvet och upp på sätet, hela tiden med tömmarna i ena handen. Göran går bara rakt fram och bryr sig inte det minsta om att jag legat och sprattlat på vagnsgolvet som en fisk på land. Förstår ni hur snäll den här hästen är?!

Turen som följde sedan var aningen intressant. Göran blev bland annat livrädd för en plastsäck ca 20 meter in i skogen. Så pass att han var tvungen att kasta sig åt sidan, sätta sig med bakbenen mellan frambenen och tokgaloppera förbi den. Sedan sprang han runt hela rundan som ett skållat troll, utan att bry sig om när matte försökte bromsa, och var nöjd som få när han kom in i stallet igen.

Men allt det här kan jag faktiskt förlåta, eftersom Göran helt enkelt är Göran och någonting som hade kunnat sluta riktigt, riktigt illa på grund av min klumpighet nu inte gjorde det. Som tur var.
Detta har fått mig att tänka efter gällande säkerheten när jag ska ut och köra, och jag kommer inte att försöka släppa iväg mig själv på ett bra tag framöver.

 
 

Nöjd kille efter en ordentlig joggingtur! Konditionen och styrkan börjar verkligen på att komma tillbaka nu, och det blir bara roligare ju starkare han blir. Tror minsann att detta är en vinterhäst!
  

 När Göran var klar och utsläppt i hagen så var det Tjejens tur att få komma ut. Hon mötte mig i hagen och såg ut såhär. Jaha.

Jag vill bara förtydliga att hon ej var panikslagen, utan kolugn hela tiden, och att hon inte skadat sig på något sätt. Inte varm, inga skavsår, inga andra sår och inte svullen någonstans. Hon måste ha fastnat i ett bensnöre när hon rest sig upp efter att ha legat och sovit eller liknande, då ett av bensbörena var avslitna. Needless to say, hon fick ta det lugnt för säkerhets skull, även om det (som sagt) inte var någon fara med henne.

Banker vad duktig idag i alla fall! Han hade träningsvärk från igår upp över öronen, men kämpade på fint ändå. Vi fokuserade idag på att sträcka ut överlinjen och stretcha sidorna. Han blev väldigt fin och lång-låg i formen efter ett tag, och jag behövde inte bära honom runt banan fullt lika mycket som igår - Woho! Så någonting var positivt ändå, man får se till det lilla!

Puss och kram!

Men vafäääään..!

Alltså, jag förstår inte det här!
Klippte Göran för ca 1 månad sedan och han är alltid täckad - både inne och ute. Och ändå kommer dessa jävla fula svinhår  och tittar fram! Jag ger upp.

Den där Banker..

 

..är ingen liten kille. Han kanske inte ser så jättestor ut på bilden, men han är en riktig jätte! Titta bara på boxen bredvid honom, det ser nästan ut som att han står i ett dockhus, haha. 
Vad kan han vara? 175-177 cm - någonting sånt? By far den största hästen jag setat på på lääääänge. 

 

 

Han blev riden idag med, och det gick tusen gånger bättre än igår. Jag kunde rida utan att bli ledd i grimskaft och Banker skötte sig super! Med önskemål från ägaren så har vi bestämt att han ska ridas varje dag (om möjligt) och att han ska dressyrridas i skritt. Så mina mål med honom är att han ska kunna gå i skänkelvikning och öppna om ett par veckor, bli mjukare och mer följsam, samt ta skänkeln bättre.

Han är superfin och mjuk i munnen, men ack så stel i sidorna och hjälperna är inte befästa mycket. Men trots detta så kämpade han på riktigt, riktigt bra och lät mig peta in både ett och två bakben under kroppen på honom - även om jag mestadels fick bära honom runt på banan.

Hans vänstersida är väldigt stel och det var riktigt jobbigt för honom att peta in sitt vänstra bakben och jobba med det. Det märktes extra tydligt att han är svag när han inte kunde både gå framåt och bära sig på samma gång. Så när vi väl petat in de där jättelånga benen under kroppen, så segade vi oss fram i snigelfart. Men det gör ingenting! Allt det där kommer senare, med styrkan.
Huvudsaken är att han kämpade väl, och det gjorde han verkligen! Arbetsviljan är det inget fel på alls hos den här herren, han protesterade inte en enda gång.
Kommer han inte tillbaka till montén och travet så kommer detta att bli en mycket fin och ståtlig ridhäst.

 Konstigt är det om jag inte har jordens träningsvärk imorgon, för att bära runt på ca 700 kg häst i nästan en halvtimme är sannerligen inte lätt. I bilen hem så skakade mina ben så mycket att min lilla hund inte kunde sitta i mitt knä som hon brukar, utan så snällt fick sitta på golvet och sura.

Tjejen fick även hon komma ut på en sväng i skogen idag. En väldigt kravlös tur blev det, som avslutades med att hon blev spektakulärt rädd för en typ 5 cm stor fågel som lyfte från marken precis bredvid oss, och då höll på att tappa sin matte i backen. Hm. Rätt upp i luften gick det, och sedan rätt ner igen, och matte blev hängandes i luften några decimetet ifrån sadeln. Så nu har vi provat på det också, det var inte populärt.

 Göran fick en välbehövlig vilodag idag, och imorgon planerar vi en joggingtur i vagn. Jag ska bara planera ut en bra rutt, så att vi inte behöver stöta på fler grävmaskiner.

Puss och kram!



 

Banankaos

 
"Ge mig den, ge mig den gula grejen!" Lite muta innan ridpass, mumma! ;)

Spännande!

Idag har ju då jag och snälla "S" med den stora, vita damen haft hästbyte. Det är har varit otroligt roligt! Och idag hade vi dessutom tur med vädret, till skillnad från förra gången då banan frusit under natten och vi bara kunde skritta. Nu har det kommit drygt en decimeter snö som packat sig på banan, så nu är den jättefin att rida på.

"S" började att rida akademiskt i somras eller nåt sånt, och det är hon som pushat på att vi ska boka AR-träningar med Göran och även ta hem tränare till stallet. Något som jag i början varit lite skeptisk emot, men som jag nu tycker verkar vara en helt vettig ridform och dessutom väldigt intressant.

"S" provade att rida lite mer akademiskt på Göran idag än hon gjorde förra gången. Hon gjorde bl.a. en övning som hon och den stora, vita damen fick göra när de hade sina första träningar. Övningen går ut på att du ska sitta med helt långa tyglar och trycka med fingrarna på det inre bogbladet, samtidigt som du tänker att du lirkar lite på innertygeln (som fortfarande är helt lös). Hästen kommer då att skjuta in sin innerbog och få in det inre bakbenet under sig samtidigt som den slappnad av i nacken, letar sig ner till en lång-låg form och bär sig själv helt och hållet.

Det var fantastiskt roligt att se när "S" red och gjorde den här övningen. Göran ser verkligen ut som en liten barockhäst när han sätter sig på rumpan och jobbar! Även om han nu i dagsläget bara orkar ett par steg i taget, så ser man att där finns potential. Dessutom så fick han mycket fint beröm för sin arbetsinställning, och det är ju alltid roligt! "S" och Göran provade dessutom att trava lite den här gången och fortsatte med samma övning, och det såg ut att gå jättebra. Göran såg lugn och fin ut i takten och sökte sig nedåt-framåt på ett mycket trevligt sätt. "S" verkade nöjd efteråt och lillkillen med!

Det är alltid så himla roligt när folk som har lite samma tänk som en själv, men har kommit längre, kan sitta upp på ens häst. De ser ofta saker som man aldrig tänkt på själv innan och kan därför ofta ge lite tips och råd på vägen. Otroligt givande för både häst och matte!

Jag fick ju då under tiden som "S" red Göran glassa runt på den stora, vita damen. Detta är för mig bara lek och finlir, och - på ren Svenska - så jävla roligt! Idag kunde vi göra alla roliga sakerna och känna på hur det ska kännas på riktigt. Vi gjorde mycket öppor, ett par tragiskt misslyckade försök till slutor, skänkelvikningar och bakdelsvändningar.

Damen har en trav som är så bekväm att sitta ner i att jag hade kunnat sitta kvar hela dagen, och en galopp som slog mig med häpnad. Har man bara erfarenheter från antingen ridskolehästar som inte orkar bära sig själva en meter i galoppen, eller travare som är lite springiga så är det ren lyx att sitta på en häst som kan göra en civiliserad galoppfattning och hålla en jämm galopp utan att lägga hela sin vikt i dina händer. Helt fantastiskt! Jag måste erkänna att jag är lite lyrisk fortfarande. Och att jag kommer ha en hel del träningsvärk i morgon.

Sedan var det dax för projekt nummer två den här dagen. Jag har inte berättat om detta projekt för er här alls, men nu kan jag ju lika gärna göra det, känner jag. I ca 3-4 veckors tid har jag hjälpt till med en konvalecent i stallet. Det är ägaren till stallet och gården som fått hem en av sina travhästar som har dragit på sig en gaffelbandsskada, och som jag har promenerat de dagar då ägaren själv inte varit hemma.

Nu har han fått klartecken från veterinären som opererade gaffelbandet att vi kan gå vidare med nästa steg i rehabiliteringen - uppsutten skritt. Så idag har jag ridit premiärturen!
Ägaren var snäll och gick med oss på banan och höll oss i ett grimskaft, utifall att hästen skulle bestämma sig för att braka loss, men allt gick över förväntan och kändes bra.

Den här hästen har varit en ganska så framgångsrik häst inom monté, så han skulle ju vara snäll att rida, men jag måste erkänna att jag var lite spänd innan. När vi har promenerat så kan han ibland ställa sig och slå bakut rätt var det är, bara för att han är så pigg och har sån överskottsenergi, så jag mer eller mindre räknade med att få en flygtur idag - men icke!
Han bockade och hoppade lite, och lyckades sparka av sig en baksko mitt i allt, men när han sedan lugnade sig så var han from som ett lamm och jättefin att rida.

Tanken är att jag ska fortsätta skritta honom uppsutten och så småningom jobba lite dressyr i skritten. Jag är väldigt positivt överraskad och detta ska bli roligt att fortsätta med!

Så nu tar vi och säger Hej! till Banker Brodde, som säkerligen kommer att synas lite här i bloggen!

Om ni undrar varför jag ser så extremt bajsnödig ut på bilderna så är det för att jag klämde på mig en säkerhetsväst innan jag satt upp. Safety first liksom när det är en ny och ganska okänd häst, men jag verkligen hatar att rida med väst och gör det aldrig annars. Så då vet ni! ;)

Puss och kram!

Hemmabygge

 

Har man inget körtäcke så får man väl helt enkelt bygga ett!
Mattes kreativitet vill tyvärr inte alltid inse sina begränsningar..

Idag kunde vi äntligen komma ut och köra den nya svängen som matte varit sugen på att testa hur länge som helst, men som inte kunnat bli av p.g.a. tappskor och grejer. Men nu så, kom vi i alla fall nästan dit vi skulle. Det verkar som att vi är inne i en "det går inte alltid som man tänkt sig"-period just nu, och det gällde även idag.

Vi gav oss ut med rockarden för att testa att köra nya svängen, som bl.a. innehåller en ca 200m lång backe upp till någon form av radiomast(?) och därefter mjuka, dock aningen slingriga vägar i skogen för att sedan avslutas på "rakan" hemmåt. Vi kom ungefär nästan ända upp för den långa backen idag, sen tog det stopp. När vi väl baxat oss ut och kommit upp så stod där två stycken stora skyltar som visade att "Vägarbete pågår" -  jaha, bara att vända och traska ner för backen igen då.

Så idag fick vi ju tyvärr inte köra hela den nya svängen, utan vi fick så snällt köra våran gamla slinga idag igen. Dock gick Göran så jäkla klockrent upp för backen med en mil emellan bakbenen och tempo stadigt som aldrig förr, så det gjorde inte så mycket. 
Dessutom var matte så stolt att det sved i tårkanalerna när vi var på väg ner för backen igen.

Göran har aldrig förr sett stora, röd-gula skyltar som berättar att "Vägarbete pågår", han har heller aldrig sett en drygt 4m lång, knallorange släpkärra fullastad med sten eller en grävmaskin i storlek med en elefant. Ändå tvekade han inte en sekund när matte bad honom springa emellan skyltarna, och han visade inte upp minsta lilla spår av oro eller stress när vi kom lite närmare den enorma grävmaskinen än vi tänkt oss innan vi kunde vända. Inte det minsta. Grävmaskinen hade dessutom motorn igång. Han bara vände så snällt och behöll lugnet hela vägen.

Jag står fast vid att jag har Sveriges snällaste unghäst. Så är det bara.
Mitt hjärta, mitt liv - som gör min dag, varje dag <3

Puss och kram!
 


 

 


 

Bland-Torsdag

 

Matte har drabbats av någon form av omänskligt magont, och var inte alls sugen på någon form av fysisk prestation idag. Dessutom har här varit -15° och då tycker vi att det är för kallt för att motionera hästar i några högre farter utomhus. Det var till och med så kallt att Göran fick ha sin pyjamas på sig under vintertäcket.
 

  
Frysrumpan <3
  

 Så idag blev en spa-dag för Tjejen och en hjärngympa-/bus-dag för Göran.
Tjejen fick komma in en stund i stallet och få kotränderna och hovskägget klippt, bli en hel del pussad på och få sitt godis. Så henne gick det ingen nöd på alls, trots att hon inte fick bli motionerad idag. 
 

 Nyklippt och grejer! Tycker det är så fint med klippta kronräder.
 

Göran fick komma upp på banan en liten stund och träna på sin spanska skritt, som vi inte tränat på sedan i somras, och efter det så fick han springa lite lös och härja.

Spanska skritten gick över förväntan, och han kom ihåg att han skulle lyfta på benet när matte bad om det, så vi kunde kräva lite större benlyft idag samt en liten framåtförflyttning i samband med benlyftet. Detta trick är ju fortfarande i uppbyggningsstadiet ännu, och det är en hel del hemmabygge, men Göran verkar tycka att det är roligt ändå. Och matte tycker att det är roligt att han är så otroligt lättlärd. Så nu kommer matte att hänga på youtube resten av kvällen och titta på Spansk skritt-tutorials, förmodligen.

Han jobbade på så bra och var så pigg att matte som sagt beslutade sig för att släppa lös odjuret på banan för lite så kallat "fritt valt arbete" - eller okontrollerat bus. Vad man nu väljer att säga.
Göran spurtade, galloperade, visade upp den fina traven, visade upp den snabba traven, tränade på sina Sliding Stop's och bockade som en liten get. Han såg ut att stormtrivas, och alla dojorna satt kvar när han busat klart - woho!

Den sista bilden är tagen från en film, vilket tyvärr bidrar starkt till den dåliga kvaliteten.
Men han hade buskul i alla fall - minst sagt, och det är ju det som räknas!

Puss och kram!

Fina, fina gullisar

 

Igår gick båda hästarna lösgörande pass uppe på banan. Tjejen gick med kapson + bett och gick som en miljon även den här gången. Helt underbar känsla!
Göran gick med endast kapson och kändes mjuk och smidig som en katt. Lyssnade fint på sitsen och var bärig och stabil.

På lördag ska bästa S med den stora, vita damen rida Göran. Hon red honom på kapson och bett förra gången hon satt på honom, men slutade att ta i bettet efter ca 10 minuters ridande och tyckte därefter att jag skulle börja rida honom bettlöst. Det här med bettlöst är någonting som flera sagt åt mig innan, men som jag satt mig starkt emot. Hon ville iaf rida honom på sitt hackamore nu på lördag, så jag ser med spänning fram emot att se hur det kommer att gå.

Matte är inte omöjlig egentligen, jag är bara extremt konservativ i min ridning och behöver lite tid på mig att fundera, utvärdera, tänka, tänka om igen, fundera, diskutera, googla och senare (kanske) acceptera. Så just nu håller jag på att bearbeta det här med bettlöst, trots att det går emot allt som jag tror på. Hm.

Idag var det i alla fall dags för båda hästarna att komma ut och joggas i skogen. Jag bytte nosgrimma på Tjejen och testade att rida henne på remont istället på aachen, blev positivt överraskad och hoppas att känslan hänger kvar tills imorgon.

Våra ledord idag under ridturen var "lugn och sansad", då hon ibland kan bli lite hetsig i gångarter som går fortare än skritt. Dock var hon jättefin idag och joggade på bra utan att bli stressad, och hon kändes mjuk, stadig och reglerbar under hela turen. Verkar som att remont är en vinnare!

Göran skulle även han joggas ute i skogen idag. Han var piggare än piggast (matte trodde att öronen skulle gå av, så mycket framåt stod de) och började turen med att takta av gården och över hela ängen upp till vägen där han coolade ner sig något och bytte ut taktandet mot sin superskritt med överväxel. Längesedan vi skrittade så fort, faktiskt. Om vi ens någonsin har skrittat så fort som vi gjorde idag.

Han höll sig dock inte till planeringen lika fint som Tjejen, utan tjuvgalopperade i den första backen och travade sedan mycket längre än vad man egentligen får.
Det är tur att han är så himla snäll jämt, för man bli aldrig rädd för honom när han gör nåt sånt här bus. Mest skrattar jag högt och håller lite extra i bromsen.

Imorgon ska han få gå en långtur framför vagn med en riktigt jobbig backe som han kan springa uppför. Förhoppningsvis så lugnar han ner sig aningen efter det. Men det återstår att se.
  

Uppsnofsad och fin, med lindor och grejer!

Puss och kram!

Skitsur

 "Men om jag inte får hjälpa till när hon spikar och inte får bita henne i rumpan - vad ska jag då göra?! Va? Hmpf."

Dyr hest!

Idag var hon dyr, Tjejen!Jääääklar vad fin hon var att rida idag, matte är alldeles lyrisk! Bestämde mig för att prova att rida henne på bett och kapson idag, då hon har lite svårt för enbart bett. Sedan vi bytte från delat bett till ett rakt sötmalmsbett på henne är hon så mycket bättre, men det är fortfarande inte optimalt. Hon lägger fortfarande tungan över bettet och gapar ibland. Troligtvis någonting som hänger kvar från travbanan. Vet att de som ridit henne innan användt tungband, men det är ingenting jag velat prova själv.

Skrittade först fram ute i skogen. Hon kändes pigg och glad, lite tittig men inte mer än normalt. Sedan gick vi in på ridbanan för att prova att rida lite "ordentligt". Till en början försökte jag rida lite mer på kapsonen och hade tyglarna till bettet lite hängade, men det hände inte så mycket då och Tjejen kändes ganska stel och fundersam. Efter ca 10-15 min på banan så plockade jag upp tyglarna till bettet, så att jag hade kontakt med både munnen och med kapsonen och sen red vi mycket serpentiner och volter lite överallt.

Efter det så lossnade hon och blev mjuk som en gummiboll och finare än hon varit på länge. Kompakt, bärig, lång och låg och riktig sög tag i uppgifterna hon fick. Känslan av att bara kunna "finrida" lite är helt fantastisk! Eftersom hon var så fin och bärig i formen så bestämde matte att vi skulle träna på öppnor och bakdelsvändningar, något som vi inte gjort på ganska länge, men som vi är bra på. Öppnorna undan höger skänkel är jättefina, medans de undan vänster skänkel behöver mer arbete.

 Jag bestämde mig för att inte pressa henne så hårt i vänstersidan idag, just för att det var länge sedan hon arbetade ordentlig dressyr och jag ville hålla kvar "suget" och känslan där hon tycker att det är roligt och inte bara jobbigt.
 
Bakdelsvändningarna vi provade på idag blev överraskande bra och där kändes inte svagheten i vänstersidan lika väl. Hon satte sig fint på bakdelen, var lätt och fin i ramdelen, och vände utan svårighet alls.
Matte hade ett leende läpparna hela tiden och drömde ett tag om hur fina hennes galoppiruetter kommer bli i framtiden.
Åh, underbara häst!

(Nej, vi uppmuntrar inte ridning i gympaskor eller andra olämpliga skor.)
 

 Travarnas arbetsvilja och vilja att vara till lags och göra rätt är någonting som slår mig med häpnad varje gång. Aldrig innan har jag hittat detta hos "ridhästar". Det är en alldeles speciell känsla, och alla borde få uppleva den någon gång i sitt liv. Det är minst sagt magiskt.

Puss och kram!

Snö!

P.g.a Görans pågående tappsko-situation så är det tur att matte har en till häst att tillgå. Även om matte inte alls är speciellt förtjust i snö så var vädret idag alldeles underbart och precis rätt. Inte för kallt, solsken och bara alldeles jättemysigt. Tjejen höll sig i skinnet och vi båda kunde njuta av turen i skogen ordentligt.
Vi kunde till och med jogga en backe utan att drabbas av krispanik. Bra dag!

Såna här dagar är bara rakt igenom underbara. Ren livskvalitét. 

 

 
Puss och kram!

Utbrytarkungen

En heeeel dag fick vi vara skodda, sen rök ena framdojan! Troligtvis efter bus i hagen.
De ryktas om att Göran galloperat i en liten, liten cirkel runt sin hagkompis för att jävlas. Hm.
Matte ringde upp en chockad hovis som aldrig varit med om liknande, och undrade hur sjutton han lyckats med tanke på att vi gett honom i princip noll utlägg. Hon lovade iaf snällt att komma på måndag, såå nu ser det inte bättre ut än att vi får vara orastade ett par dagar till.

Hur är det möjligt att tappa en sko mellan ca kl 7 och kl 11 på förmiddagen och sedan gömma den så jäkla bra att det är helt omöjligt för matte att hitta den? Såklart sitter det en helt ny snösula i skon också, och 6st sprillans nya brodd. Fint det. Men som man brukar säga, det som göms i snö kommer upp i tö. Och matte kommer ha rena julafton ute i hagen i vår, och förmodligen hitta skor överallt. Men det hjälper ju oss föga nu.
 
Så nu får vi som sagt försöka hålla oss i skinnet ett par dagar till, och sen jäklar ska här ut och köras innan det ryker en framdoja till!
Matte är skapligt sugen på att ut och köra nu (och har varit i drygt en vecka nu), så ni kan ju tänka er anti-klimaxet som uppstod när matte upptäckte att där inte fanns någon sko på foten när Göran skulle in och selas på. 
 

Tappskor är bland det tråkigaste som finns! Nya hovis har utlovat tappskokurs senare i vår, den ska matte gå på. Man blir ju helt lamslagen när det fattas skor. Och det gör det ju ofta här. Så det ska matte lära sig, så vi slipper bli stående så här länge igen.

Puss och kram!

Onsdag

Båda hästarna fick nya skor idag. Vi hade en ny hovis idag, så våran ordinarie är på semester och har det bra någonstans där det är sandstränder och varmt. Inte bitter alls. Men nya vikarie-hovis var alldeles super och jättesnäll. 

 Göran skötte sig exemplariskt, till mattes stora förvåning (och lättnad), medans Tjejen visade upp ungefär hela sitt humörregister och till och med bet nya hovis i rumpan! Matte fick en smärre chock och fick skämmas och be om ursäkt.
 
Detta är första gången hon visar någon form av humör under skoning alls. Eftersom hon vanligtvis står som ett ljus, så tyckte matte att vi börjar med Göran eftersom han kommer att få matte att skämmas, och sedan avslutar vi med Tjejen eftersom hon är så snäll. Jo tack, absolut.

Efter skoningen så skulle matte släppa Göran på banan, så att han skulle få bralla av sig lite och testa nya dojjorna. Matte tänkte då även passa på att fota lite, med det tänkte tydligen inte mattes kamera. Efter en kvarts svärande och hot om att kameran skulle få en kort åktur ner i backen om den inte betedde sig så gav matte mer eller mindre upp.

Matte fick inte till det med slutartiden alls. Så resultatet blev skräp. Skräp!
Man blir minst sagt förbannad när man tittar igenom kameran och alla bilder är antingen kritvita eller suddiga till förbannelse. Nej, ny kamera ska införskaffas så snart som möjligt!

Dock blev det tre bilder som var roliga att redigera. Så ni får nöja er med dem. 

 

 

  
Puss och kram!

Full i fan

Imorgon kommer äntligen en hovis!
Håll tummarna för att han håller sig i skinnet, för matte är inte så säker.

Puss och kram!

Prioritering

Det finns massor med saker som man kan göra medans hästen har en tappsko och man inte kan rida eller köra. Eller promenera, för den delen.
T.ex. så skulle man kanske kunna ägna lite tid åt sig själv. T.ex. ha lite spa hemma, passa på att träna eller göra någonting annat som man inte hinner med annars.

Eller så gör man som jag, och kollar 22 avsnitt av "Once upon a time".

Hovis kommer på onsdag, och jag har ingen aning om hur jag ska kunna få odågan att hålla sig i skinnet fram tills dess. Hittills har han skrapat bort brodden i tån på vänster fram, samt skrapat bort en hel del av tån på höger hov (som är utan sko). Detta trots utevistelse hela dagen och i princip fri tillgång på hö. Hm.

Vi kan inte göra någonting alls just nu, då det kommit en del snö som är ganska hal om man inte har brodd i fötterna, och jag törs inte heller släppa honom på banan för att bralla av sig. En sträckning är det sista vi behöver när han är så här pigg som han är nu. Matte klurar på det ett tag till och hoppas att hästen inte tar till några egna, drastiska metoder i brist på motion.

Puss och kram!

Long time, no writing

 Åh, nu var det längesen jag bloggade här!
Men som tur är har det inte hänt så där fasligt mycket sedan förra gången.

Men Göran har jag tagit upp ridningen ett snäpp och fokuserar nu på att renodla mina hjälper och hans reaktivitet. I skritten är han mycket mer bärig och orkar nu hålla sig i en högra form än tidigare några steg, vilket resulterar i enorma frambenslyft och en lätthet i fronten som är to die for!
Vi har även lagt ner fokus på traven och fått den mer lugn och taktmässig. Det är nu bara en tidsfråga innan formen kommer där med.

Galoppen ligger kvar i bakhuvudet, men den kommer vi att fokusera på mer senare när mer styrka finns. Dock måste vi jobba mer på reaktiviteten och se till att han tar mina hjälper direkt, innan vi kan börja med galoppfattningarna. Annars blir risken stor att han springer in i galoppen mer än önskat i början.

Även på körningsfronten har vi gått mer "all in", så att säga. Tanken är att han ska joggas för vagn ungefär varannan/var tredje dag. Jag har tänkt att börja köra uppe på militärområdet undrer vintern, och börja köra uppåt 1-1,5 mil under joggingturerna.
Han är nu piggare och gladare än någonsin när jag kör, så eftersom det är det han tycker bäst om så ska vi satsa på det mer i år.

 Han har gått fint framför vagn de senaste två dagarna och gick ett jättefint (lätt) intervallpass igår. Dock märks det att vi tappat lite styrka igen, då han galopperade halva första intervallen. Intervallerna efter den gick dock jättefint, och han breddar så fint bak när han tar i. Det är riktigt, riktigt roligt och häftigt att se!

Dock drog han en framsko under intervallpasset, så nu är det hovisjakt som gäller för matte!

 

 
Fint januariväder vi har, eller hur?

Puss och kram!

Surhest

 

 Matte har varit borta i dagarna två över nyår, hos sin syster och hennes familj i Uppsala, varför matte och Göran fick fira nyår separat detta året.
Göran har varit väl omhändertagen hemma av världens bästa raggsockematte, så honom har det absolut inte gått någon nöd på.

När matte kom hem idag så kunde hon dock inte alls hålla sig ifrån stallet särskilt länge, utan åkte upp för att ta in honom och pussas lite. Men då mötter matte av en surpuppa. Göran blir i regel alltid sur på matte när hon åker bort, men efter att matte bett om ursäkt flera gånger, pratat om hur fin Göran är och lagt på honom myspyjamasen så fick hon tvångspussas lite på näsan. Dock inte så mycket som hon ville, någon måtta får det minsann vara på galenskapen.

 Vi hoppas att surhumöret har gått över tills imorgon, för då ska Göran vila och matte vill pussa på honom mest hela dagen. Det återstår att se.

   

 Matte hoppas helhjärtat att detta året kommer att bli vårt år, trots en lite skakig start.
Sista dagen på 2013, precis innan matte och mattes mamma skulle åka mot Uppsala så fick vi stanna på stan och ringa polisen när en psykotisk kvinna stod mitt i vägen i en korsning och sedan bara sprang omkring, okontaktbar.
Idag, när vi skulle åka hem från Uppsala, var vi millisekunder och ett mitträckr ifrån en riktig otäck krock Bilen i körfältet bredvid körde i riktigt hög hastighet in i mitträcket precis framför oss, och börjar sedan snurra bredvid förarfönstret för att sedan åka ner i diket. Matte, som sitter i passagerarsätet och tittar ner i mobilen reagerar först när det börjar spruta delar från mitträcket på våran bil. Allt gick så himla fort. Vi klarade oss som tur var helt utan skador, vi blev bara skärrade, med det hade ju enkelt ha kunnat tagit en helt annan vändning.
Vi hade våra skyddsänglar med oss idag, och jag är otroligt tacksam att allt gick bra!

Nu siktar vi på ett roligt 2014, fullt av utveckling och andra spännande saker!

Puss och kram!