Spökligt

Mamma har varit snäll och tagit hand om hästarna ett tag, så jag har inte behövt göra mycket annat än att åka upp och promenera med Göran lite emellanåt. Skönt, men också lite konstigt.
Har folk utan hästar så här mycket fritid? Och vad gör man då för att fylla den?
Nej, jag är tacksam att jag kan fylla hela min fritid med häst, häst och ännu mera häst. Jag skulle ha fruktansvärt tråkigt annars. 

Men idag var det iallafall min tur att sitta i sadeln igen, äntligen! Jag och Chica tog en skrittur runt skogen imorse, runt halv 9, i dimman. Lite spökligt var det allt, men varmt och skönt.
Vi hade nog till och med kunnat spana ett rådjur eller två om det inte varit en skolklass ute på orientering. 

Efter våran skogstur fick Göran komma ut på en kort promenad. Läget på honom är lite stillastående för tillfället, så jag väntar på att få prata med veterinären igen. Annars kommer hon ju ut till oss den 20:e, men det kan vara skönt att bolla lite tankar innan hon ska titta på honom igen.

Skönt att vara påväg tillbaka lite nu iaf, ska försöka se till att rida i helgen och se till att Göran blir ordentligt aktiverad. Det märks att han har skittråkigt, stackarn :(

Puss och kram!