Bananer i pyjamas

Två små Goding inne Sina Boxar, putsade OCH pussade på OCH påklädda Sina Söt pyjamas. Göran Kanna mer OCH mer på g. Passage-taktade Hela vägen from garden ner till stall med den höge benlyft OCH uppspänd nacke. Under hösten OCH vårkanten så att du kan Ibland undra om det verkligen är passionerade en valack rush har. ;) Mos ♡

Fort, fortare, fortast

Idag fick jag den brillianta idén att det skulle vara kul att sticka ut och gallopera lite. Jag har inte galopperat i skogen på typ.. hur länge som helst? Chica fick ju i våras/början på sommaren lite panik när man lade till en galoppskänkel ute, och stack. Vi har nu kommit igång med lite lätt galopparbete på banan och det har gått fort men lugnt till.
Så jag tänkte väl att "Äsch, vafan. Det går bra." Yolo, och så vidare.

Sagt och gjort, vi tog på oss typ alla reflexer vi äger och knallade ut i skogen. I skogen, vid ett kalhygge så finns våran "travraka" där travhästarna tränas och som är super att trava och galoppera på. "Travrakan" börjar med en lätt uppförsbacke som övergår i en ganska plan bit, denna del är ca 300m lång, och fortsätter sedan nedför en ca 400m lång backe som blir planare ju längre ner man kommer och längst ner i backen finns en vändplan. Denna backe blir ju ultimat att gallopera uppför, då den uppför blir att börja plant för att sedan bli brantare och brantare ju högre upp man kommer. Att den dessutom är ganska lång tycker jag är skitbra :)

Jag tänkte väl att Chica skulle orka gå ungefär uppför lite drygt halva backen och kanske i relativt sansat tempo. Meeeen nej. Nope.
Vi kom ner för backen, gick runt vändplanen och sedan gick vi bananas uppför hela backen. Hon exploderade i galoppfattningen och gasade uppför 400m tung backe på ca 15 sekunder. Förstår ni hur fort det går?!

När värsta adrenalinet lagt sig så vände vi och började traska nedför backen igen. Jag tänkte att "Nu har hon bränt ur sig den allra värsta överskottsenergin, så nu går det lugnare."
Jo, tjenare. Det gick precis lika fort den här gången, med undantag för de 3 galoppsprången innan hon bröt av, som gick i skapligt normal takt.

Men, men. Man ska veta att man lever också! Dessutom visade hon inga tendenser till panik under galopperna, utan det gick bara jävligt fort. Så det är ju positivt!

Monicaträning

Dagens Monicaträning har varit en kompott av gott och blandat. Det var länge sedan jag red en sån dålig träning, faktiskt! Och allt handlade bara om att jag missförstod typ hela konceptet.

Började med Chica, som jag brukar. Vi jobbade på att hon i skritten ska vara avslappnad, och att jag ska hitta det "nya" ridsättet. Jag ska ju använda mina hjälper på ett helt annat sätt än vad jag är van med.
Istället föratt rama in hästen mellan handen och skänkeln så ska jag istället rama in emellan ljumskarna och med magen. Det är skiiitsvårt! Men en bättre känsla än den som vi kommer till nu har jag aldrig haft. 

När skritten var bra och balanserad så skulle vi gå vidare och titta på traven. Och det var här det hela gick snett. Jag missförstod hela grejen och trodde inte att man fick plocka upp tyglarna. Istället skänklade jag fram traven och vi flög fram i någon form av okontrollerat studsande, med mig en halvmeter över sadeln. Detta pågick alldeles för länge och stackars Monica måste trott att jag inte var helt dum i huvudet, haha!

Jag hade någon sorts förskönad bild i huvudet av att när jag sa "trav", så skulle hon bibehålla samma fina form och bärighet som i skritten och jag skulle bara kunna fin-rida lite. Oh how wrong I was..
När jag skumpat omkring på min stackars häst länge nog så slänger jag ur mig "men FÅR jag plocka upp tyglarna?!" Och ja, det är klart jag får det, det är bara jag som inte fattat det. 
När jag sedan fick tag i tyglarna och därmed också en fungerande broms gick allting mycket bättre. Herregud, stackars Monica som var tvungen att bevittna det där ;)

Göran var på tur sedan och skötte sig utmärkt. Han gick efter mig som en hund och var så avslappnad att han flera gånger släpade näsan i marken, haha.

Ska försöka få med mig någon som tar kort nästa gång :)

Puss och kram!

Att våga hoppas

Den här lilla killen har chockat mig genom att vara ohalt, och "bara" stel i 3 dagar nu. Självklart är jag otroligt glad över detta!
Men.. Kan man våga hoppas på att det vänder nu? Eller ska man förvänta sig en käftsmäll och en spark i magen om han visar hälta om ett par dagar igen? 

Den här känslomässiga bergochdalbanan är inte att leka med, och ovissheten är värst. Men mitt hjärta hoppas så innerligt att det vänder nu! 

Älskade lilla skrutt-häst! ♡

Reflexchock

Varför smyg-börja med reflexerna, när man kan köpa ett helt nytt set och plocka fram alla på en gång? Det är lite så vi  resonerar här, så vi körde all in på våran reflexpremiär igår.
Se upp i skogen, för nu kommer det rosa! ;)

Gott och blandat

Idag var planen att prinsessan skulle bli av med lite päls. Det var iaf vad jag tänkte, vad hon tänkte var någonting heeelt annat. 

Jag pysslade iordning klippmaskinen, dövade och tänkte att "det här går nog bra". Nej. Nope. Never.

För att göra en lång historia kort: Chica visade sitt missnöje genom att visa upp hela sin repetoar med konster. Otaliga sparkar både i väggarna, golvet och luften, samt att hon reste sig sisådär 7 gånger. 

Vi kämpade på i ca 1 timme med att klappa med klippmaskinen, muta med en hel massa morötter, och försöka vänja oss vid ljudet. Klappa med klippmaskinen avslagen gick bra, till slut, men ljudet kom vi aldrig riktigt överens med.
Hela kalaset slutade med att hon stegrade sig på mig och trasslade in sig i bensnörena på ett täcke som hängde på boxen bredvid oss. Då gav vi upp.

Imorgon tänkte jag ringa veterinären och få lite happyhappy utskrivet. Om inte annat så får jag passa på den 20:e när hon blir knockad från tandraspningen.

Efter hela cirkusen med klippmaskinen ville jag ändå känna lite på henne under sadel, så hon fick gå ett jogging-/stretchpass på banan på ca 20 minuter. Hon måste dock ha laddat ur ordentligt innan, för hon gick knappt framåt.
Men, men så går det när man inte vill bete sig ;)

Göran fick promma med min kompis på banan medans jag red, så han är motionerad idag han med, även om han kanske inte var superimponerad. 

Göran har även fått en helt ny pyjamas och en ny grimma. Han är stallets mest heterosexuella häst för tillfället. Men vi säger att vi är så trygga i våran sexualitet så att vi kan bjuda på den. ;)
Dessutom stödjer vi ju rosa bandet. Så det så.

Puss och kram! 

Promenad

Hösten kom med en braksmäll, och vi glider in på skademånad nr 3.
Vi kämpar på med våra korta promenader ♡

Spökligt

Mamma har varit snäll och tagit hand om hästarna ett tag, så jag har inte behövt göra mycket annat än att åka upp och promenera med Göran lite emellanåt. Skönt, men också lite konstigt.
Har folk utan hästar så här mycket fritid? Och vad gör man då för att fylla den?
Nej, jag är tacksam att jag kan fylla hela min fritid med häst, häst och ännu mera häst. Jag skulle ha fruktansvärt tråkigt annars. 

Men idag var det iallafall min tur att sitta i sadeln igen, äntligen! Jag och Chica tog en skrittur runt skogen imorse, runt halv 9, i dimman. Lite spökligt var det allt, men varmt och skönt.
Vi hade nog till och med kunnat spana ett rådjur eller två om det inte varit en skolklass ute på orientering. 

Efter våran skogstur fick Göran komma ut på en kort promenad. Läget på honom är lite stillastående för tillfället, så jag väntar på att få prata med veterinären igen. Annars kommer hon ju ut till oss den 20:e, men det kan vara skönt att bolla lite tankar innan hon ska titta på honom igen.

Skönt att vara påväg tillbaka lite nu iaf, ska försöka se till att rida i helgen och se till att Göran blir ordentligt aktiverad. Det märks att han har skittråkigt, stackarn :(

Puss och kram!