Lycka

Det slår mig med jämna mellanrum hur otroligt tacksam jag är över att ha mina hästbästisar i mitt liv. Utan dem skulle mitt liv vara jättetråkigt och jag skulle nog framför allt inte må lika bra som jag gör idag.

Det har ju varit lite jobbigt en period nu, sedan Göran gjorde illa sig. Det har sett lite osäkert ut och jag har ibland tvivlat på att han kommer att klara det. Men när jag släppte ut dem i hagen nu på morgonen så kunde jag fälla en liten glädjetår. Förstår ni känslan av att se sin häst gå ut i hagen ohalt för första gången på två månader? I tell you, det är den mest fantastiska känslan jag känt på länge.

Nu har jag fått ny energi att orka kriga vidare mot hältan och skadan och jag är nu 120% övertygad om att han ska bli bra, och att han ska bli frisk. Vi har kommit igång bra med Görans promenader och han blir gladare dag för dag.
Även Chicas igångsättning går som planerat och på söndag är det Monicaträning igen!

Mina jättebästisar, ni vet inte vad ni betyder för mig <3

    

Puss och kram!