Återbesök hos doktorn

Idag var det dags för Göran att åka tillbaka till Rättvikskliniken för sitt återbesök, det är nu ca två veckor sedan vi var här förra gången och hittade bland annat frakturen.

Göran var supersnäll att lasta och gick rätt in i transporten utan knussel. Han stod sedan så snällt under hela färden att våran privatchaufför aka livräddare Anna blev osäker på om han verkligen stod i lådan ;)

Väl framme på kliniken så fick vi komma in i en gästbox och efter en stund träffa en veterinär - dock inte våran ordinarie, eftersom hon är hemma på semester. 

Vi fick börja med att springa i gången, flera gånger. Sedan böjde dagens veterinär höger bak högt och lågt. Göran blev väldigt påverkad av att få stödja så mycket på sitt vänstra bakben (där frakturen sitter) och jag blev väldigt förvirrad, men tänkte att "han är veterinär,  han vet vad han håller på med. Han har läst i journalen innan." 

Dagens veterinär hummade lite och slog sedan på två stycken "kilar" typ, under höger tå så att det såg ut som att Göran gick på hälarna - förstår ni vad jag menar?
Dessa kilar fick vi springa med i gången upp och ned två gånger. Vid detta laget var jag nästan i upplösningstillstånd och undrade vad i helvete som försiggick egentligen. 

När vi kommer tillbaka efter att ha sprungit klart med kilarna under tån så händer följande:
Vet: "Vi ska ta och spruta höger höft."
Jag: "Varför det?"
Vet: "Jo, för att om hästen springer bättre med de här kilarna under tån så brukar det betyda att de har ont i höften."
Jag: "Men frakturen då?"
Vet: "Vilken fraktur?"
Jag: "Frakturen som han har! Frakturen i fibula i vänster bak, som vi är här på återbesök för!"
Vet: "Jahaaaaa! Är det ni?"
Jag: "Ja, det är vi."

Vid det här laget är jag i princip så oimponerad som det går att bli, och dagens veterinär kopplar på sin "tänkar-min". Han står med "tänkar-minen" på i ca 3 min, sedan går han iväg och kollar röntgenplåtarna. Han hinner också ringa till min ordinarie veterinär, som råkat få med sig Görans journal hem och glömt att skriva in den i journalsystemet. Så det var ju inte så konstigt att dagens veterinär inte visste vad i var där för! 

Därefter går allt med en jäkla fart. Vi får komma in i rummet där ultraljudsutrustningen finns och Göran ultraljudas utan att ens sederas innan. Nu brukar det ju iochförsig inte behövas, men jag antog att det var någonting man gjorde per automatik?  

Dagens veterinär konstaterar att blödningen i lårmusklen fortfarande finns kvar och att den fortfarande är väldigt stor.

Ca 2-3 månaders läktid har vi framför oss nu, och Göran ska bara gå och vila sig i form nu. Han får gå korta promenader om han är ohalt, och han ska äta en kur finadyne till.
I september har vi ett till återbesök, och då är våran ordinarie veterinär tillbaka. Förmodligen kommer det då att tas nya röntgenbilder, kollas nytt ultraljud samt att dagens veterinär också ville att vi skulle kolla upp den där höften.
Så vi fortsätter att bara gå och skrota hemma, och håller alla tummar som går för att Göran ska repa sig snart!  

Mitt fina, fina hjärta <3

Puss och kram!