Idag var det tävligsdax för Cubano igen och han startade på Romme, som ligger ca 20-30 min från stallet hemma.
Idag skulle Kuben gå långdistans, dvs 2640m, och trots dunderhårt motstånd och spår 6 bakom bilen så såg förutsättningarna ändå helt okej ut. Banan var jättekladdig efter att det snö-regnat nästan hela dagen, vilket han trivs super på och vi trodde att distansen skulle passa honom, då han är liksom lite "seg", stark och uthållig.
Vi värmde ca en timme innan loppet skulle gå, och kusken berättade att han kändes pigg och glad och att det var den bästa värmningen han har gjort hittills.
Jag tycker att det är så himla roligt att se hur hästarna går in i något slags "jobb-mode" när de kommer till banan. Kuben är alltid skitsnäll att ha med sig, han står alltid och sover i gästboxen när vi kommit fram medans vi packar upp grejer och går och käkar, sedan vaknar han till lite när vi selar på och ut och när han till sist kommer ut för värmningen så är han helt med på vad han ska göra.
Han springer stolt omkring på banan och visar upp sig, lyssnar på publiken och visar att han verkligen trivs med att vara på banan just där och då.
När vämningen sedan är klar och Kuben ska selas av och in i boxen igen så ställer han sig och sover tills det är dax för utselning igen. Hur bekvämt är inte det?
Tiden mellan värmning och lopp är lite som en "lugnet före stormen"-känsla. Man hinner stå i stallet ett tag, snacka lite skit och bygga upp någon form av halvnervös stämning medans man väntar på att det är dax för utselning igen. När det sedan väl är dax för utselning så går allt väldigt fort. Sele, skydd och all annan nödvändig utrustning på, vagnen klickas på och sedan är det ut till defileringen som gäller. Nu har vi gjort allt vi kan, och nu är det bara att hålla tummarna.
Jag, personligen, blir så jäkla nervösinför start att jag allvarligt har börjat tvivla på om jag någonsin kommer kunna klara av att tävla i någonting över huvud taget. Väntan som är när de räknar ner minuten innan start, den är olidlig. Det är nästan så att jag knappt kan stå kvar och titta, och jag vill vända mig själv ut och in.
Loppet i sig blev ikväll stenhårt. Mycket hårdare än vad jag hade trott att det skulle bli. Så fort startbilen gasade iväg från fältet så bara smattrade det av hästhovar i backen. Kusken som körde Cubano lyckades hitta ner och lägga sig invändigt i rygg på ledaren och lyckades ligga kvar där första varvet. De öppnade dock på den (enligt mig) helt galna tiden 1.14,5 första 1000m.
Därefter lyckades vår kusk hitta en lucka att lägga sig i andra spår och vi trodde att han skulle gå om ledaren, eftersom vi trodde att de 2 hästarna i ledningen skulle lägga sig. Men icke, istället gasade täthästarna ännu mer och stack ifrån.
Det hela slutade med att Kuben galopperade precis innan mållinjen och blev diskad. då han blev för trött och kusken (enligt honom själv) blev lite för ivrig. Det var ju väldigt synd, eftersom han blivit 4a annars. Men det är det som är tjusningen med trav! Men vet aldrig hur det går.
Jag är otroligt stolt över lille Kuben i alla fall, som orkade hänga med i det tuffa tempot genom hela loppet. Han är en riktig krigare och alltid ärlig när han springer. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar