Min lärare, tillika stallkompis är idag på Sweden International Horse Show, så när han i fredags nämnde detta precis innan hemgång, så drog jag en fuling och frågade om han inte skulle kunna köpa med sig två stycken Ps of Sweden-träns hem till mig. Och det gjorde han! Idag fick jag två sms med bild på prisskyltarna och frågan "Vilken storlek? Ska jag köpa?".
Katchiiiiing! 3300kr fattigare och mer spänd på att få se tränsen än ett barn på julafton! ;)
söndag 30 november 2014
torsdag 27 november 2014
Nästan-kaos
Idag har Cubano tävlat på Gävletravet i ett medeldistanslopp. Idag är också första gången någonsin som jag har haft hela ansvaret själv. Hästägaren som jag brukar följa med när det är tävlingsdax är var i stockholm under dagen och mötte upp oss på Gävle travbana strax efter det att vi kom fram.
Det har alltså varit mitt ansvar att se till att häst, sele, alla grejer och vagn kommit med till banan och att Cubano är fit for fight att ge allt i loppet. Eftersom jag saknar körkort så blev jag och Cubano upphämtade på gården av Peo, en annan travtränare som också haft starthäst under kvällen, så vi åkte med honom dit och hem. Otroligt osmidigt att sakna körkort, men lyxigt att få "taxi" dit och hem ;)
Jag började med att vara ca 3h tidig till stallet och tog in Kuben på en gång, så att han skulle få stå inne och vila lite. När jag är nervös för någonting så blir jag jätte-tidspessimistisk och brukar i slutändan alltid få fördriva dötiden som blir, med att mocka. När all mockning och alla andra sysslor var färdiga så plockade jag fram pälsglansen och mina borstar, och när jag gör det så vet Cubano att det är nåt lurt på gång. Han slutar äta sitt kraftfoder och står mest och sover och väntar på att man ska åka.
Kuben görs i ordning, tempas, på med transportskydd och bomull i öronen. Som tur var hade hästägaren packat selen och alla grejer i förväg samt gett mig en checklista att kolla av innan vi åkte, så jag hade lyxen att bara behöva dubbelchecka 4 gånger, gå efter listan och räkna allting högt ;)
Min kompis Sandra kom förbi precis innan Peo skulle hämta upp oss, och ville hänga med på tävlingen. Vi blev upphämtade och resan ner gick jättebra. Väl framme visade det sig att vi och Peo skulle stå på vardera sida av travbanan, så jag slängde ut stackars Sandra med alla grejerna plus vagn, att stå i hörnet på ett utan stallen och sa "Stå här, jag kommer snart!" medans jag åkte med Peo bort till sitt stall och sedan promenerade med Cubano tillbaka till det stallet där vi skulle stå.
När vi väl virrat färdigt och letat på vårat stall utan större missöden, installerat Cubano i sin box, ryckt transportskydden och andats ut så smått, så kom hästägaren in i stallet. Direkt anländ ifrån tågstationen i Gävle, och med rullväskan fortfarande med sig.
Då kunde jag slappna av helt, och "bara" vara hästskötare. Hästägaren håller koll på värmning, kusk och allt annat runtomkring, så att jag kan lyxa och fokusera på bara en sak.
Vi värmde en timme innan lopp och kusken konstaterade att Cubano kändes lite "rullig". Förmodligen pga att banan var ganska hård i och med de minusgraderna som kommit.
In i boxen igen, på med täcke och vänta på loppet. Därefter utselning igen och på med ett par boots fram för att försöka förhindra "rulligheten".
Cubano såg superfin ut i defileringen, men hade inget större förtroende av spelarna då han stod i 93 gånger pengarna. Hur som helst så krigade han sig igenom loppet och tog en 6e plats och ett nytt personligt rekord på 1.15,8. Duktig kille! Han blir bara bättre och bättre här hemma och på banan. Det är så himla roligt att vara med på den här resan! :)
Puss och kram!
Det har alltså varit mitt ansvar att se till att häst, sele, alla grejer och vagn kommit med till banan och att Cubano är fit for fight att ge allt i loppet. Eftersom jag saknar körkort så blev jag och Cubano upphämtade på gården av Peo, en annan travtränare som också haft starthäst under kvällen, så vi åkte med honom dit och hem. Otroligt osmidigt att sakna körkort, men lyxigt att få "taxi" dit och hem ;)
Jag började med att vara ca 3h tidig till stallet och tog in Kuben på en gång, så att han skulle få stå inne och vila lite. När jag är nervös för någonting så blir jag jätte-tidspessimistisk och brukar i slutändan alltid få fördriva dötiden som blir, med att mocka. När all mockning och alla andra sysslor var färdiga så plockade jag fram pälsglansen och mina borstar, och när jag gör det så vet Cubano att det är nåt lurt på gång. Han slutar äta sitt kraftfoder och står mest och sover och väntar på att man ska åka.
Kuben görs i ordning, tempas, på med transportskydd och bomull i öronen. Som tur var hade hästägaren packat selen och alla grejer i förväg samt gett mig en checklista att kolla av innan vi åkte, så jag hade lyxen att bara behöva dubbelchecka 4 gånger, gå efter listan och räkna allting högt ;)
Min kompis Sandra kom förbi precis innan Peo skulle hämta upp oss, och ville hänga med på tävlingen. Vi blev upphämtade och resan ner gick jättebra. Väl framme visade det sig att vi och Peo skulle stå på vardera sida av travbanan, så jag slängde ut stackars Sandra med alla grejerna plus vagn, att stå i hörnet på ett utan stallen och sa "Stå här, jag kommer snart!" medans jag åkte med Peo bort till sitt stall och sedan promenerade med Cubano tillbaka till det stallet där vi skulle stå.
När vi väl virrat färdigt och letat på vårat stall utan större missöden, installerat Cubano i sin box, ryckt transportskydden och andats ut så smått, så kom hästägaren in i stallet. Direkt anländ ifrån tågstationen i Gävle, och med rullväskan fortfarande med sig.
Då kunde jag slappna av helt, och "bara" vara hästskötare. Hästägaren håller koll på värmning, kusk och allt annat runtomkring, så att jag kan lyxa och fokusera på bara en sak.
Vi värmde en timme innan lopp och kusken konstaterade att Cubano kändes lite "rullig". Förmodligen pga att banan var ganska hård i och med de minusgraderna som kommit.
In i boxen igen, på med täcke och vänta på loppet. Därefter utselning igen och på med ett par boots fram för att försöka förhindra "rulligheten".
Cubano såg superfin ut i defileringen, men hade inget större förtroende av spelarna då han stod i 93 gånger pengarna. Hur som helst så krigade han sig igenom loppet och tog en 6e plats och ett nytt personligt rekord på 1.15,8. Duktig kille! Han blir bara bättre och bättre här hemma och på banan. Det är så himla roligt att vara med på den här resan! :)
Puss och kram!
fredag 21 november 2014
Kvällstrav
Hur ska man spendera sin fredagskväll på bästa sätt? Jo, man åker till travbanan och tävlar.
Idag var det tävligsdax för Cubano igen och han startade på Romme, som ligger ca 20-30 min från stallet hemma.
Idag skulle Kuben gå långdistans, dvs 2640m, och trots dunderhårt motstånd och spår 6 bakom bilen så såg förutsättningarna ändå helt okej ut. Banan var jättekladdig efter att det snö-regnat nästan hela dagen, vilket han trivs super på och vi trodde att distansen skulle passa honom, då han är liksom lite "seg", stark och uthållig.
Vi värmde ca en timme innan loppet skulle gå, och kusken berättade att han kändes pigg och glad och att det var den bästa värmningen han har gjort hittills.
Jag tycker att det är så himla roligt att se hur hästarna går in i något slags "jobb-mode" när de kommer till banan. Kuben är alltid skitsnäll att ha med sig, han står alltid och sover i gästboxen när vi kommit fram medans vi packar upp grejer och går och käkar, sedan vaknar han till lite när vi selar på och ut och när han till sist kommer ut för värmningen så är han helt med på vad han ska göra.
Han springer stolt omkring på banan och visar upp sig, lyssnar på publiken och visar att han verkligen trivs med att vara på banan just där och då.
När vämningen sedan är klar och Kuben ska selas av och in i boxen igen så ställer han sig och sover tills det är dax för utselning igen. Hur bekvämt är inte det?
Tiden mellan värmning och lopp är lite som en "lugnet före stormen"-känsla. Man hinner stå i stallet ett tag, snacka lite skit och bygga upp någon form av halvnervös stämning medans man väntar på att det är dax för utselning igen. När det sedan väl är dax för utselning så går allt väldigt fort. Sele, skydd och all annan nödvändig utrustning på, vagnen klickas på och sedan är det ut till defileringen som gäller. Nu har vi gjort allt vi kan, och nu är det bara att hålla tummarna.
Jag, personligen, blir så jäkla nervösinför start att jag allvarligt har börjat tvivla på om jag någonsin kommer kunna klara av att tävla i någonting över huvud taget. Väntan som är när de räknar ner minuten innan start, den är olidlig. Det är nästan så att jag knappt kan stå kvar och titta, och jag vill vända mig själv ut och in.
Loppet i sig blev ikväll stenhårt. Mycket hårdare än vad jag hade trott att det skulle bli. Så fort startbilen gasade iväg från fältet så bara smattrade det av hästhovar i backen. Kusken som körde Cubano lyckades hitta ner och lägga sig invändigt i rygg på ledaren och lyckades ligga kvar där första varvet. De öppnade dock på den (enligt mig) helt galna tiden 1.14,5 första 1000m.
Därefter lyckades vår kusk hitta en lucka att lägga sig i andra spår och vi trodde att han skulle gå om ledaren, eftersom vi trodde att de 2 hästarna i ledningen skulle lägga sig. Men icke, istället gasade täthästarna ännu mer och stack ifrån.
Det hela slutade med att Kuben galopperade precis innan mållinjen och blev diskad. då han blev för trött och kusken (enligt honom själv) blev lite för ivrig. Det var ju väldigt synd, eftersom han blivit 4a annars. Men det är det som är tjusningen med trav! Men vet aldrig hur det går.
Jag är otroligt stolt över lille Kuben i alla fall, som orkade hänga med i det tuffa tempot genom hela loppet. Han är en riktig krigare och alltid ärlig när han springer. <3
Idag var det tävligsdax för Cubano igen och han startade på Romme, som ligger ca 20-30 min från stallet hemma.
Idag skulle Kuben gå långdistans, dvs 2640m, och trots dunderhårt motstånd och spår 6 bakom bilen så såg förutsättningarna ändå helt okej ut. Banan var jättekladdig efter att det snö-regnat nästan hela dagen, vilket han trivs super på och vi trodde att distansen skulle passa honom, då han är liksom lite "seg", stark och uthållig.
Vi värmde ca en timme innan loppet skulle gå, och kusken berättade att han kändes pigg och glad och att det var den bästa värmningen han har gjort hittills.
Jag tycker att det är så himla roligt att se hur hästarna går in i något slags "jobb-mode" när de kommer till banan. Kuben är alltid skitsnäll att ha med sig, han står alltid och sover i gästboxen när vi kommit fram medans vi packar upp grejer och går och käkar, sedan vaknar han till lite när vi selar på och ut och när han till sist kommer ut för värmningen så är han helt med på vad han ska göra.
Han springer stolt omkring på banan och visar upp sig, lyssnar på publiken och visar att han verkligen trivs med att vara på banan just där och då.
När vämningen sedan är klar och Kuben ska selas av och in i boxen igen så ställer han sig och sover tills det är dax för utselning igen. Hur bekvämt är inte det?
Tiden mellan värmning och lopp är lite som en "lugnet före stormen"-känsla. Man hinner stå i stallet ett tag, snacka lite skit och bygga upp någon form av halvnervös stämning medans man väntar på att det är dax för utselning igen. När det sedan väl är dax för utselning så går allt väldigt fort. Sele, skydd och all annan nödvändig utrustning på, vagnen klickas på och sedan är det ut till defileringen som gäller. Nu har vi gjort allt vi kan, och nu är det bara att hålla tummarna.
Jag, personligen, blir så jäkla nervösinför start att jag allvarligt har börjat tvivla på om jag någonsin kommer kunna klara av att tävla i någonting över huvud taget. Väntan som är när de räknar ner minuten innan start, den är olidlig. Det är nästan så att jag knappt kan stå kvar och titta, och jag vill vända mig själv ut och in.
Loppet i sig blev ikväll stenhårt. Mycket hårdare än vad jag hade trott att det skulle bli. Så fort startbilen gasade iväg från fältet så bara smattrade det av hästhovar i backen. Kusken som körde Cubano lyckades hitta ner och lägga sig invändigt i rygg på ledaren och lyckades ligga kvar där första varvet. De öppnade dock på den (enligt mig) helt galna tiden 1.14,5 första 1000m.
Därefter lyckades vår kusk hitta en lucka att lägga sig i andra spår och vi trodde att han skulle gå om ledaren, eftersom vi trodde att de 2 hästarna i ledningen skulle lägga sig. Men icke, istället gasade täthästarna ännu mer och stack ifrån.
Det hela slutade med att Kuben galopperade precis innan mållinjen och blev diskad. då han blev för trött och kusken (enligt honom själv) blev lite för ivrig. Det var ju väldigt synd, eftersom han blivit 4a annars. Men det är det som är tjusningen med trav! Men vet aldrig hur det går.
Jag är otroligt stolt över lille Kuben i alla fall, som orkade hänga med i det tuffa tempot genom hela loppet. Han är en riktig krigare och alltid ärlig när han springer. <3
torsdag 20 november 2014
Myskväll
Jag har haft feber hela veckan, och så även idag. Så idag tog jag bara myskväll med båda hästarna. Borstning, trimning av svansar och manar och lite massage med anrika stod på schemat.
Jag och en tjej från stallet har anmält oss till en tvådagars kurs i "hästmassage för hemmabruk" hos en tjej som heter Li och equiterapeut. Det ska verkligen bli jätteroligt och intressant! Dessutom sjukt smidigt och praktiskt att kunna knåda lite på hästarna hemma när man känner att det behövs :)
Olikheter
Haha, det är helt otroligt vilka olika hästar vi har! De är i princip varandras motsatser när det kommer till det mesta, men mest tydligt har det blivit nu när de båda blivit klippta ;)
Prinsessan får drogas med dubbel dos happyhappy och lyckas ändå vakna, skitarg, efter 40 minuter. Lill-prinsen klipper jag själv, med endast lite bomull i öronen, och han står som ett ljus.
De är charmiga, hjärtegullen ♡
De är charmiga, hjärtegullen ♡
(Har föressten kommit fram till att anledningen till att det är skitkvalitet på alla bilder är för att min kameralins på telefonen spruckit. Whoop.
Detta ska åtgärdas snarast!)
måndag 17 november 2014
Aktiv vila
Idag stod vila på schemat för båda hästarna, då jag drabbats av årets förkylning. Dock vill jag att Göran ska röra på sig så mycket som möjligt fram tills nästa återbesök, så han fick en lite aktiv vilodag idag och fick gå ett lätt pass för hand på banan. Han skötte sig galant och var fin och avslappnad. Det är så roligt att jobba från marken nu, när jag hittat systemet och han förstår vad jag vill.
Förstår ni vad jag menar när jag säger att han släpar näsan i marken? ;)
Glad, nöjd och avslappnad kille efter ca 15 min jobb ♡
Puss och kram!
måndag 3 november 2014
Första uppsittningen
Idag har jag ridit mina första 5 minuter sedan skadan. Det kändes helt sjukt. Så tryggt och hemma, samtidigt som jag helt glömt bort hur min egen häst känns att rida. Förstår ni vilken känsla? Frustrerande och förvirrande.
Men nu är vi igång och jag håller alla tummar och tår för att detta håller nu!
Men nu är vi igång och jag håller alla tummar och tår för att detta håller nu!
Bild från Görans första löshoppning.
Vi hoppas kunna komma hit igen ♡
Puss och kram!
söndag 2 november 2014
Återbesök och glädjebesked
Idag kom våran husveterinär Ingela på hembesök till oss. Hon skulle bl.a. kolla tänderna på både Göran och Chica och utöver det också titta på och utföra behandlingar på andra hästar.
Vi började med att titta på Göran. Han fick först longeras i skritt och trav, i både "arbetstempo" och i ett friskare tempo på en stor volt, och i båda hållen. Sedan genomfördes ett böjprov på båda bak, både högt och lågt. Han har aldrig visat någonting på böjproven och enligt Ingela är han ett perfekt exempel på att "allt inte syns på böjprov".
Efter att hon tittat på honom så skämtade hon om att "det var nog bra att han gjorde illa sitt vänstra bak, så att han fick använda sitt högra litegrann!", haha. Han såg iaf så pass fin ut att han nu ska skrittas igång, försiktigt och bara rakt fram i skogen, ca 6 veckor fram tills nästa återbesök.
Då rann tårarna kan jag säga! Haha, blödigare matte får man leta efter!
Sedan kollades tänder på båda hästarna och aölt såg fint ut där.
Göran fick droger för knappt 200kg, men är så lättpåverkad att jag fick stå och stötta upp honom, medans Chica är raka motsatsen. Hon fick droger för 600kg medans tänderna skulle kollas och lyckades fortfarande tränga igenom och vakna upp när tyckte att det blev äckligt.
Dessutom skulle vi ju passa på att klippa Chica efter tandkollen, medans hon ändå var drogad. Men eftersom hon lyckades vakna upp emellanåt, så flyttade vi oss in i vårat lilla stall, riggade maskinen och där inne drogade veterinären igen.
Trots rejält med happyhappy så hann jag bara med att klippa halsen, snett över bogbladen och ca 1,5 dm under magen i någon form av hals-/halvklippning på 40 min innan hon vaknade på riktigt och var skitarg.
Men nu är hon iaf klippt litegranna och vi får passa på att göra om det när Ingela kommer tillbaka för återbesök :)
Puss och kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)