Idag tog jag mig äntligen i kragen och skulle lämna in mina bruna ridstövlar som ena dragkedjan gick sönder på för ett tag sedan. Jag har verkligen dragit mig för att lämna in dem, varför vet jag inte, men de har varit trasiga i flera månader.
I alla fall, så sladdade jag in hos skomakaren 4 minuter innan stängningsdax, och efter att jag diskuterat huruvida dragkedjan skulle lagas och en "flärp" högst upp vid dragkedjan skulle sys på extra, så fick jag gå ut och damma av mina stövlar.
Medan jag gjorde det så kom det en annan tjej in till skomakaren med sina ridstövlar. Hon ville att de skulle sys in, då de blivit alldeles för stora för henne. Skomakaren berättade att detta inte var möjligt, och gav henne rådet att sälja dem på bocket.
Jag såg att de var vida, så jag frågade henne vilken vidd som stövlarna var i - visade sig att det är precis den vidd som jag behöver, och som inte finns att få tag på i butik. Vi hade även samma storlek på fötterna. Vad är oddsen för detta?!
Jag provade stövlarna, som satt som en smäck, och efter en snabb överläggning med min mamma som satt och väntade i bilen utanför så impulsköpte jag stövlarna på plats till ett mycket bra pris. Tjejen såg helt chockad ut, men var samtidigt jätteglad över att slippa annonsera ut stövlarna, och jag var toknöjd eftersom jag nu inte behöver måttbeställa och krångla. Men seriöst, återigen - vad är oddsen?!
Var förbi hemma hos henne nyss och hämtade garantibeviset på stövlarna och fick då även veta vad det var för stövlar jag köpt (nej, jag frågade inte det innan. Det liksom bara försvann.) - visar sig att jag köpt ett par extra höga Cavallo Piaff Plus. Till råga på allt så är de i nästan nyskick - precis inridna men inte slitna på.
Ibland är livet bra märkligt, men fiii fasen vad nöjd jag är! Äntligen har jag ett par snygga tävlingsstövlar!
Puss och kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar