Spontanshopping

Liten, bortskämd men ack så vacker kille fick ett nytt vintertäcke idag.
Matte är iofs i skrikande behov av ett par nya ridskor, men sånt prioriterar vi ju inte.
Bara hästarna är snygga, varma, mätta och mår bra så är vi nöjda!

Hellenträning

Idag var det dax för träning igen, stackars Chica får gå på bootcamp numera ;) Idag hade vi "vanlig" dressyrträning för världens bästa Hellen.
Det var ju ett tag sedan jag red dressyr på riktigt, och det märktes verkligen idag. Herregud vad svårt det är!

Chica hade bestämt sig redan i gången för att idag var en sur-dag, så jag fick gräla lite på henne i början innan hon mer eller mindre fann sig i situationen. Sedan var det hårdkörning från början till slut. Jag fick jobba jättemycket med min sits och framförallt mina händer (vilken jag sa i början att jag var missnöjd med) sedan fick jag jobba stenhårt med min timeing, som visade sig vara minst sagt ringrostig och helt off.

Jag måste bli mycket, mycket kvickare och vara skitnoga med att få henne mellan hjälperna, och sedan inte "få panik" när hon lägger sig i rätt form. Hellen tyckte att jag skulle ta en dag och bara träna form och min egen kvickhet och känsla.

Jag håller helt med henne i det hon säger när hon säger att jag "får panik" och att jag har en tendens att bli passagerare och sluta rida när hästen kommer till den form jag vill ha den. Då hinner hästen slinka ur formen och är flera steg före mig innan jag kommer på att den inte är kvar i den formen jag la den, och så måste jag börja om från början igen. Jag hinner inte riktigt före hästen och hindra den från att slingra sig.
Dessutom har jag väldigt svårt att hålla den inom min ram som jag har bestämt, och då blir min ridning väldigt okonsekvent och feg.

Jag är i alla fall jättenöjd med träningen idag. Jag har fått, bra och konkreta saker att jobba på och bra feedback. Nu ska jag lägga i en extra växel i min ridning, ta igen allt jag tappat och finslipa allt inom basic-kateorin, så att vi kan visa upp en snyggare form och mer konsekvent ridning nästa gång!

Puss och kram!

Monicaträning

Idag var det dax för Monicaträning igen. Det är så himla skönt att hs fått in rutinen med en fast träning var 3:e vecka. Jag hoppas att detta kan fortsätta att hålla i sig utan att krocka med jobbet i framtiden med.

Det här med det akademiska har ju onekligen visat sig vara Chicas grej, hon har en fallenhet för det och är jätteduktig. Värre är det för mig som ska hålla reda på lina, pinne, mina ben, hästens ben och hela hästens övriga kropp. Det blev lite gott och blandat och lite milt kaos under dagens träning, men allt som allt är jag mycket nöjd.

Jag har haft svårt att jobba med öppnor, som vi började med förra tränigen, när jag går bredvid Chica och haft svårt att få till den allra sista avslappningen i formen i traven.  Monica gav mig nya tips och nycklar till öppnorna och vi kunde faktiskt göra några riktigt fina till slut. Och en sluta, av misstag, men men!
Sedan fick Chica jobba traven med Monica, då jag inte riktigt sitter på varken rätt timeing eller kroppsspråk för att kunna jobba henne rätt. Men hon blev jättelugn och fin med Monica, och Chica var otroligt mallig efteråt ;)

Nästa gång ska jag få sitta i sadeln ist för att gå på marken. Det ser jag fram emot, då jag inbillar mig att det är lättare att känna rörelserna än att se dem. Återstår att se!

Göran fick också vara med en liten stund idag. Han markerade under tränigen på båda bakbenen, men visade stor arbetsvilja och var jätteduktig på att slappna av och hitta sin balans. Monica rekommenderade att göra denna övning 2-3 dagar i veckan, ca 15 min åt gången, bara gå på en stor volt med lugna taktfasta skrittsteg och fördela balans och vikt jämt på alla 4 benen.

Hela situationen kring Göran är just nu minst sagt kaosartad för mig. Under hela Görans träning idag stod jag och grinade i mitten medans Monica gick runt med honom. Det gör mig så ont att se min lilla stjärna inte få träna och jobba som han vill. För han vill.

Min plan är nu att under veckan hålla igång honom flitigt med promenad varje dag och blanda in lite akademiska övnigar, för att sedan ringa min husveterinär och be henne komma ut och titta på honom. Eventuellt så var de ju inne på att han behövde sjukbeslag, så jag ska kolla det, bland annat.
Håll tummarna för oss nu!

Puss och kram!

Hingst-tittning

Jag tog för ca 2 veckor sedan kontakt med en tjej här i dalarna, inte speciellt långt ifrån där jag bor, som har en godkänd frieserhingst. Jag planerar att ta ett föl på våran Chica, och vill skicka henne på betäckning i höst.

Jag har funderat på de flesta raserna från P.R.E och lusitano, till halvblod, nordsvensk och tinker, men fastnade slutligen för friesern. Jag är ute efter en stor, kallblodsliknande ridhäst som är maffig men ändå kvick och lätt.

Jag tittade runt lite på svenska frieserföreningens hemsida och hittade av en slump hemsidan till Dymer, eller Olofsson som han kallas till vardags. Vill ni titta på honom själva så finns hemsidan ---> hääääääär!

Så idag åkte vi för att hälsa på Olofsson,  och oj vilken häst! Stor, maffig, kolugn och helt självklar. Han gick hemma på gården med två andra valacker och en ettårig son till honom. Han lät de andra hästarna vara med och nära oss, men inte på oss eller muppiga. Då vek han bara bak öronen och tittade på dem, så flyttade de på sig. Han stod som ett ljus hela tiden och njöt av uppmärksamheten.

Vi fick även hälsa på ett frisersto som hon hade hemma samt ett fullblodssto med föl vid sidan, efter Olofsson. Hon var endast 2 månader gammal, men även hon var helt självklar och jättelugn.
Och såklart uuuursööööt!! Finns det nåt farligare än att titta på föl? Hade hon inte blivit tingad precis innan vi kom så hade nog mamma lagt vantarna på henne. Hon skrek i bilen när hon fick syn på fölisen, haha!

Så nu är i alla fall plats bokad åt Chica till i vår. Jag tänkte skicka henne i april, då hingstägaren ville se en brunst innan hon betäckte. Så Chica kanske blir betäckt tidigast i slutet på Maj, men mest troligt i Juni. Ska ringa henne i mars/april och kolla lite mer hur hon vill ha det. Spännande!  :)

Puss och kram! 

Slumpen

Alltså, ibland är livet lite väl underligt. Jag har varit på jakt efter ett par extra höga, mycket vida, svarta dressyrstövlar ett tag nu, men aldrig hittat några då jag har mycket breda vader. Jag har varit inne på att måttbeställa, men inte riktigt känt för att betala den summan för ett par stövlar.

Idag tog jag mig äntligen i kragen och skulle lämna in mina bruna ridstövlar som ena dragkedjan gick sönder på för ett tag sedan. Jag har verkligen dragit mig för att lämna in dem, varför vet jag inte, men de har varit trasiga i flera månader.
I alla fall, så sladdade jag in hos skomakaren 4 minuter innan stängningsdax, och efter att jag diskuterat huruvida dragkedjan skulle lagas och en "flärp" högst upp vid dragkedjan skulle sys på extra, så fick jag gå ut och damma av mina stövlar.

Medan jag gjorde det så kom det en annan tjej in till skomakaren med sina ridstövlar. Hon ville att de skulle sys in, då de blivit alldeles för stora för henne. Skomakaren berättade att detta inte var möjligt, och gav henne rådet att sälja dem på bocket.
Jag såg att de var vida, så jag frågade henne vilken vidd som stövlarna var i - visade sig att det är precis den vidd som jag behöver, och som inte finns att få tag på i butik. Vi hade även samma storlek på fötterna. Vad är oddsen för detta?! 

 

Jag provade stövlarna, som satt som en smäck, och efter en snabb överläggning med min mamma som satt och väntade i bilen utanför så impulsköpte jag stövlarna på plats till ett mycket bra pris. Tjejen såg helt chockad ut, men var samtidigt jätteglad över att slippa annonsera ut stövlarna, och jag var toknöjd eftersom jag nu inte behöver måttbeställa och krångla. Men seriöst, återigen - vad är oddsen?! 

Var förbi hemma hos henne nyss och hämtade garantibeviset på stövlarna och fick då även veta vad det var för stövlar jag köpt (nej, jag frågade inte det innan. Det liksom bara försvann.) - visar sig att jag köpt ett par extra höga Cavallo Piaff Plus. Till råga på allt så är de i nästan nyskick - precis inridna men inte slitna på.
Ibland är livet bra märkligt, men fiii fasen vad nöjd jag är! Äntligen har jag ett par snygga tävlingsstövlar!

Puss och kram!

Genus-tanten i mig skriker lite

Allt som Chica har är rosa, och nästan allt som Göran har är blått.
Vadå könsneutralt, vad är det?

Tömkörning

Första tömkörningen sedan förra hösten, tror jag? Och första "arbetspasset" på flera månader. Idag fokuserade vi mest på att inte ha skritt-tävling runt hela ridbanan och på att släppa lite i överlinjen.
Förundras över min fantastiska häst - han är skadad och har stått i flera månader, och ändå så är han så ambitiös och positiv till arbete att han aldrig skulle ens komma på tanken att säga nej och protestera.
Han förstod fort vad det var frågan om, gick dit jag styrde och slappnade av fint. Vi tömkörde bara ca 10 minuter, jag törs inte mer nu i början. Nu är det mer hjärngympa än träning.

Puss och kram!

Framåt!

Idag har vi äntligen fått lite besked av veterinären! Göran sprutades i höften för exakt en vecka sen, och vi pratade då lite löst om att han eventuellt skulle börja promeneras igång för hand. 

Min veterinär Ingela skulle höra med sin kollega, som är duktig på höfter, och skulle sedan prata med mig. Som alla vet är veterinärer otroligt upptagna människor, så svaret har dröjt si sådär 5 dagar, men nu har jag äntligen fått ett sms! 

I smset står att Göran försiktigt ska promeneras igång för hand, men inte överansträngas. Höftskadan är någonting som han troligtvis gått med länge, och han kommer säkert att behöva fler behandlingar innan han bli bra.
Så nu ska vi börja ta tag i promenaderna ordentligt och successivt öka motionen så att han hålls igång. Dessutom fick jag gärna tömköra, då han har full rörelsefrihet i ryggen och kan börja arbetas så smått. 

Så nu känns det så jäkla fint att få sätta igång!

Puss och ktam!

Mitt hjärta

    

    

Återbesök hos veterinären

Idag var det dags för vårat återbesök på Rättvikskliniken igen, det var ju en hel månad sedan vi var där sist! Sist hade vi ju en stand-in-veterinär, då våran ordinarie var på semester. Jag kan inte sticka under stol med att jag inte alls var imponerad över det besöket och att det hade glömts att skrivas i journalen gången innan, men allt det kan ni läsa om igen om ni vill det här.

Efter att ha smält hela händelsen, samt diskuterat den gundligt med alla inblandade och inte inblandade, så har jag kommit fram till att det nog var ett ganska bra besök ändå. Är det någon som sett hästar genom åren så är det ju trots allt Björn, som var våran stand-in, och om han vetat om att Göran haft sin fraktur i vänster bakben så kanske han aldrig hade upptäckt hältan på höger bakben och det ajiga i höger höft. Så inget ont som inte för någonting gott med sig, eller vad säger man?

Vi började morgonen kalas - jag kunde lasta Göran helt själv! Fantastiska Anna som ställer upp som hästtaxi var och hämtade frukost till mig, eftersom jag ej hunnit äta på morgonen, och medan hon var borta så bestämde jag mig för att försöka lasta själv. Det kan ju faktiskt vara bra om man inte har medhjälpare någon gång, att veta att det går.

Så med hästen i grimskaftet i ena handen så kunde jag fälla ned transportrampen och lossa på bommen utan att han brydde sig det minsta. Sedan klev han till min stora förvåning rätt in i transporten och väntade snällt på att jag skulle spänna fast honom. Eftersom han åker brett (utan mellanvägg) så kröp jag aldrig under den främre bommen, utan stod bredvid honom och spände fast honom. När han sedan stod still, snällt och fastspänd så gick jag förbi honom, ned för rampen och satte fast bommen bakom honom. Han rörde sig inte en millimeter trots att jag hade lite problem med att få fast bommen. Förstår ni vilken fin unghäst jag har?!

Framme på kliniken var det ovanligt lugnt, när vi kom dit fanns där bara en till häst som blev undersökt. När denne åkt hem var det våran tur. Jag hade pratat med våran ordinare veterinär Igela dagen innan och vi hade kommit överens om att gå igenom Göran ordentligt och provocera lite, för att se hur han ser ut och för att jag ska kunna förbereda mig lite på vad som komma skall - vare sig det är bra eller ej.
Vi började som vanligt med att gå och springa i gången. Sedan böjdes båda bakbenen högt och så fick vi gå och springa med kilarna fastsatte under höger bakbens tå igen. Även Ingela kunde konstatera att det var en enorm skillnad på när man hade kilarna på sig och när han ej hade det.

Sedan fick häststackarn en rakad fyrkant på höger sida, där bedövades huden och sedan fick han en ca 35 cm lång nål in i höftleden och sprutades med kortison. Göran var så enormt duktig, trots att det syntes att det gjorde ont. Men vem vill egentligen ha en jättenål instucken i rumpan?
Ingela hade svårt att hitta höftleden när hon kände utanpå huden (dock ej med nålen, där träffade hon rätt på en gång), då den på höger sida är mycket mindre än den på vänster. Varför kan vi bara spekulera i.

Nu är det ännu mera väntan som står på schemat och just nu väntar vi på att se om kortisonsprutan har någon effekt. Förhoppningsvis är det en liten infammation i leden, och då verka kortisonen fort.
Vi får dock påbörja en lätt igångsättning om någon vecka, och hon skulle även prata med sin kollega om eventuella sjukbeslag på höger bakben. Hon skulle höra av sig på måndag, så då får vi se hur vi ska gå vidare.
I nuläget är det osäkert om han kommer att hålla som dressyrhäst, vilket är vad jag vill använda honom som, men just nu så känns det som att det kvittar. Det enda jag bryr mig om nu är att han blir bra och framförallt smärtfri.

To be continued..