Sedan Göran försvann ur mitt liv så har det varit minst sagt svårt att hitta tillbaka till livet och motivationen. Men hur svårt det än är och hur mycket jag än saknar honom dagligen, så måste livet gå vidare.
Mycket har hänt sedan jag tappade tråden här, och det känns inte som någon vidare idé att fortsätta spinna vidare på den här bloggen när huvudpersonen i den är borta.
Detta kapittel får nu anses som mer eller mindre avslutat, och jag kommer att fortsätta mitt bloggande på annan blogg nu när motivationen kommer krypandes.
Så fort sidan är byggd och klar så kommer jag att släppa den här, för er som vill följa mig och mina hästar vidare - och för er som inte vill det. Tack för den här tiden :)
Puss och kram!
